Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången till nils stures fängelse!.
379
knutet korsvis öfver hvarje serafshufvud, tydligen i ändamål
att skydda de fina och mycket nötta guldöglorna, och på samma
gång att förekomma klenodens förlorande, i händelse någon
ögla,, detta oaktadt, skulle brista. Till hennes förvåning var
dock själfva sidenbandet på ett ställe tvärt afskuret. Till
följd däraf hade det utan tvifvel vid den rörelse, som den
skrifvande gjorde vid målningen på muren, så småningom
glidit från halsen och fallit ned i den lösa jorden, hvarvid
det omlindade sidenbandet förtagit hvarje ljud och den
skrif-vandes fötter utan hans vetskap fullbordat begrafningsverket.
Det återstod att förklara, huru bandet blifvit afskuret,
men äfven därmed hjälpte henne inskriften på väggen. Ty
hon såg tydligt, att på ett par ställen de först skrifna orden
blifvit bortskrapade och andra ditsatta i stället, och när hon
närmare granskade det ställe, där murbruket bortfallit, visade
det sig, att detta måtte hafva skett vid själfva
bortskrapnin-gen af ett skrifvet ord. Hvad var då naturligare, än att den
skrifvande haft knifven instucken under liftröjan och vid dess
uppdragande, som måste hafva gått häftigt, kommit att
afskära sidenbandet. Detta åter förutsatte, att knifven dels
varit ovanligt hvass, dels haft ett ovanligt förvaringsställe
för att icke säga gömställe, och däraf slöt hon till, att den
skrifvande varit en andlig man och stärktes i sin första tanke,
att det varit ärkebiskopen själf. En annan skulle icke heller
hafva låtit sig så helt och hållet hänföras af sin lidelse, som
otvifvelaktigt varit fallet med ärkebiskopen, när ban nedlät
sig att med egen hand måla sin vredes ord på muren.
Allt detta kom icke med ens till klarhet hos Ingeborg,
utan framträdde så småningom, ju mera hon tänkte på alla
omständigheter och sammanställde dem vid sidan af
hvarandra. För ögonblicket var det mera den omständigheten,
att Nils Sture i allmänhet uppfyllde hennes tankar, som
gjorde, att hon vid åsynen af hans och hans fiendes namn
ställde denne i samband med det dyrbara smycket, om hvars
verkliga ägare hon icke hade någon kännedom.
Hon sammanrullade med omsorg halsbandet och gömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
