Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
nils bosson sttjfie.
det hos sig, fast besluten att på ett eller annat sätt söka
komma till kunskap om dess ägare och återställa det till
honom. Därpå fattade hon lyktan, genomläste ännu en gång
inskriften på väggen och skyndade bort.
Med snabba steg ilade hon igenom den trånga gången
till hvalfvet och därifrån in i den andra gången, som var
längre, men där flera järndörrar funnos, icke så synnerligen
långt ifrån hvarandra. Ofvantill på dessa voro utskurna små
hjärtformiga hål. Här voro fängelserummen. Det visste hon
af den beskrifning, hon förskaffat sig. Hon upplyfte lyktan
och uttalade helt sakta vid hvarje dörr, som hon gick förbi,
namnet: Hollinger. Slutligen vid tredje dörren svarade en röst;
»Hvem ropar?»
Ingeborg sade, hvem hon var, och att hon ville, om det
stode i hennes makt, rädda både honom och den andre af herr
Nils Stures svenner, men bad dem först redogöra för, huru
det nu ginge för herr Nils, och hvar fru Brita och barnen
befunne sig.
»Hafven tack, stolts jungfru, för eder godhet», svarade
Hollinger. »När jag sist lämnade min herre, då satt fru Brita
på Yästerås slott, och barnen voro hos henne, det var vid
midsommarstiden.»
»Och herr Nils?»
»Han kom då neddragande från Bergslagen för att jaga
undan herr Erik Nilsson, som passat på tillfället af hans
frånvaro och farit fram som ett vilddjur från Arboga allt intill
Västerås ... Men när herr Nils kom, så fick ban brådt att
draga benen åt sig och sacka undan åt Kolbäck till, och dit
kom herr Nils efter. Herr Erik hade dock hunnit rifva bron,
och Kolbäcksån flöt så djup mellan sina höga stränder, att
herr Nils icke kunde komma åt honom, och när han försökte
gå öfver — det var dagen efter midsommardagen — förlorade
han en mängd folk. Sedan kom herr Erik Axelsson från
Stockholm och sökte få dalkarlarne på sin sida, fast det icke
lyckades honom, och därför drog han mäkta missbelåten åter
tillbaka till Stockholm, men äfven herr Nils måste bryta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
