Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
fctls bosson stube.
hoppades, tillintetgöra det, utan att herr Nils på minsta sätt
skulle behöfva oroas däraf.»
Och hon sammanknäppte Sina händer, där hon stod
utanför dörren, och ett par tårar vällde fram i hennes ögon. Det
var, som hon befunnit sig på en sommargrön äng bland
blommor och solsken i stället för i ett underjordiskt hvalf. Så
förmådde svennens ord inverka på hennes hjärta. Men
Hollinger, som icke märkte något af jungfruns rörelse, fortsatte
med sin berättelse.
»När då herr Sten kom, ändrade herr Nils med ens
beslut, lät en af svennerna afstiga, så att han kunde komma
till häst, och så bar det af efter stigmännen, och han hann
dem strax bortom Gestriklands-gränsen. På själfva
juldagskvällen kom herr Nils tillbaka till Svärdsjö med Karl
Rag-valdsson och största delen af hans svenner som fångar.»
»Herr Nils blef icke sårad i striden och ingen annan
heller?» sporde Ingeborg ifrigt.
»Nej, herr Nils blef icke sårad», tog nu Fäste till orda,
»men väl herr Sten . . . dock väntade honom så stor en
glädje, när han kom åter till prästgården, att han aktade
icke mycket sitt sår, och skulle icke hafva gjort det, om det
ock varit dubbelt så svårt... En främmande sven hade
kommit sent om natten och lämnat en fältbindel, hälften blå och
hälften gul, till skänk åt honom...»
Ingeborg höll på att släppa lyktan, så häftigt greps hon
af hvad lion nu fått höra, och det var med knapp nöd, att
hon förmådde återhålla ett utrop af smärta. Så var det då
visst, att han, som ville blifva hennes riddare, ville det blott
på lek, och att han hade en annan kär. Det gick omkring
i hennes hufvud, och det dröjde en god stund, innan hon
kunde någorlunda återvinna herraväldet öfver sig.
Men svennerna märkte intet af den smärta, jungfrun
led, utan Hollinger tillade:
»Ja, bättre gåfva månde herr Sten Sture aldrig kunnat
få, ty sedan dess bär han ständigt den blågula fältbindeln,
så att fieuden känner honom på den lika visst som på de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
