Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången till nils stures fängelse!.
383
sjöbladen i hans sköld. Och när kväll blir, och han kommer
till sitt härberge eller sitt tält, så måste hans småsven hänga
fältbindeln så, att den blir det sista, innan han somnar, och
det första, när han vaknar, som hans öga hvilar uppå...»
Tonen, med hvilken Hollinger yttrade detta, var sådan,
som om han trott sig göra stolts jungfrun en synnerlig glädje
med sin berättelse. Hade han sett henne, där hon stod så
godt som vanmäktig med pannan lutad mot den kalla
järndörren, skulle han hafva velat gifva sitt lif, om han kunnat
taga sina ord tillbaka.
Men Axel Pederssons blod flöt äfven i Ingeborgs ådror,
och hon reste sig snart, segrande öfver sin smärta, slog
tillbaka det sköna hufvudet och strök de nedströmmande
lockarne till rätta. Hon var dödsblek, men i ögat lyste en kraft
och en beslutsamhet, som nästan var hemsk att skåda, på
samma gång som den gjorde henne dubbelt skön*
För att vilseleda svennerna, hvilka möjligen kunde hafva
hört någon våldsamt frampressad suck eller blott och bart af
hennes tystnad kunde draga onödiga slutsatser och sedan
uttala dem, möjligen för någon, som minst af alla borde få ens
en aning därom, sade hon och bemödade sig om att gifva sig
tonen af den största möjliga likgiltighet för riddaren, om
hvilken svennerna talat så mycket:
»Hvi sitten I här som fångar på Stockholms slott ...
går kriget nu löst äfven mellan herr Nils och min farbroder?»
»Där spörjen I mera, än som jag kan svara eder,
jungfru Ingeborg», svarade Hollinger, »vi stodo med femtio andra
af herr Nils Stures svenner vid östanbro, då herr Ivar Gren
och herr Erik Karlsson kommo dragande med en väldig här
från Stockholm och föllo öfver oss med en sådan öfvermakt,
att allt motstånd var fåfängt. Några föllo, de öfriga blefvo
tillfångatagna, och det minsta antalet lyckades undkomma ...
Bland dem som föllo i fångenskap voro jag och Fäste, och vi
skulle föras hit till lägret framför Stockholm. Det
bestämdes, när herr Erik Nilsson anlände... Han hade blifvit
slagen af herr Ivar Axelsson på Julita slätt och kom till rid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
