Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
nils b0s80n sture.
»Och hvar så olyckligt skulle vara, det Gud förbjude. . .
viljen I då, att jag skall söka herr Nils upp, hvar han än
må vara att finna?»
»Ja, mäster, det vill jag!»
»Hm!»
Bårdskäraren tycktes betänka sig, och hvarje ögonblick,
som försvann, ökade i förfärande grad den oro, hvaraf
Ingeborg stod betagen, knappast vågande andas, där hon stod
gömd bakom en yfvig gran. Hvad det nu var, som mannen
med sin enfaldiga men tillika så illfundiga blick tycktes
hafva att öfverlägga med sig själf, det kunde Ingeborg icke
utgrunda. Blott det var klart för henne, att det måste vara
något, som särskildt för honom var af vikt, ty i annat fall
skulle han väl icke ett ögonblick dragit i betänkande att
föra budskapet från den arme, döende riddaren till hans
fulltrogne vän. -
»Godt!» sade han slutligen, »jag går, men hur skall jag
göra det troligt för herr Nils, att jag för bud från denne
riddaren? Så mycket känner han mig icke, att han skall
löpa åstad på mina blotta ord, hälst i en så otrolig sak som
denna.»
Medan han ännu talade, drog bonden upp sin knif och
skar tvärt af den blågula fältbindeln, drog den varligt undan
den på marken liggande riddaren och lämnade den åt
bårdskäraren.
»Se där», sade han, »är borgen för eder utsago, menar
jag. Denna fältbindel lärer nog herr Nils känna, och .. .»
Han gjorde ett kort uppehåll, hvarunder han ännu en
gång snabbt genomgick den plan, som han tydligen uttänkt
under vandringen genom skogen, sedan första tanken rann
upp för honom, när han såg riddaren falla för öfvermakten,
och när stridens gång lämnade honom så handlöst åt sitt öde.
»Hit till stranden skolen I föra herr Nils», tillade han
därpå, »det är onödigt, att han kommer med ståt och bram,
jag känner herr Sten sedan gammalt och vill sköta honom
efter mitt sinne, och här vill jag ha ett säkert bud herr Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
