Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningen.
453
konung Karls återkallande, medan Nils skulle draga omkring
och rensa landet från fiender. Därmed skildes de, och herr
Erik återvände till Stockholm.
Nils lämnade dalfogden Hans Djäkn att med en
afdelning dalkarlar och hälsingar intaga Krister Bengtssons
(Oxenstjerna) gård, Salesta, som försvarades af dennes broder, herr
David, och drog själf längre väster ut för att straffa allmogen
i Fjärdhundraland, som hållit med ärkebiskopen och rikets
fiender. Detta tog några dagar, och därefter var det hans
mening att draga ned till Örebro, då ett bud kom från Hans
Djäkn, som kallade honom till Salesta.
Här hade herr David försökt det ena utfallet mer
förtvifladt än det andra, utan att vinna den ringaste framgång.
Huru ringa belägringsstyrkan än var, så lyckades det icke
att genombryta densamma, och desto häftigare brann vreden
och grämelsen hos herr David. Broderns undergång, som
numera äfven för en sådan man som David, hvilken icke var
fallen för synnerligt mycket hufvudbryderi, syntes alldeles
gifven, men ännu mer den framgång, som följt den förhatlige
Nils Sture, hvars hämnd han dessutom visste rufva öfver sitt
hufvud — detta tillsammans bragte riddaren i en
sinnesförfattning, som mindre än någonsin tillät honom att öfverväga
sin ställning och möjligheterna för och mot en ytterligare
fortsatt strid. Denna i och för sig var hans enda tanke, och
i hans af vin och öl omtöcknade hjärna uppstod litet emellan
bilden af den allvarlige riddaren, som engång varit i hans
våld, men gått honom ur händerna, och^själfva den
omständigheten, att han icke lyckats nå honom med sitt svärd, huru
slugt han än gått tillväga, såsom fallet var i Gestrikland
förliden jul, retade honom till det yttersta.
Emellertid gagnade honom hans harm och hans vrede
till intet. Det blef tvärtom snart alldeles klart för honom,
att han måste uppgifva borgen, och huru det än gick honom
till sinnes, måste han dock till slut foga sig däri. Så sände
ban då bud till Hans Djäkn och lät honom veta,^att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
