Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningen.
461
som här måste hafva timat, och du skall se, om icke Guds
makt är större än människors ondska.»
Det var, som om det vilda och hårda för ett ögonblick
försvunnit. En feberfrossa genomskakade den arma flickan,
hon betäckte sitt ansikte med sina händer och snyftade högt.
Förståndets ljus ville dock icke återvända. De fina trådarne
tycktes hafva blifvit spända för hårdt och dallrat ut.
»Ingeborg!» hviskade han helt sakta. (Sid. 460.)
! »Jungfru Solöga sitter i himlen», sade hon. »Himlens blå
är hennes öga, hon ser med alla himlens stjärnor och hon
gråter ... gråter till domedag öfver allt det onda, som suckar
där nere i jordens natt. . .»
»Gråt, gråt, arma barn», återtog Nils och lutade hennes
hufvud mot sitt bröst, »det lättar hjärtat... Du har rätt, vi
må väl sörja öfver allt det onda, som finnes i denna världen.
. .. Men natt och dag växla .. . Dagen skall komma igen,
Ingeborg, han skall komma...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
