Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
NILS . BOSSON STUBE.
som solen upp öfver fältet, nu såg man både anförare och
stridsmän i fullt dagsljus. Nils Stures namn blef dagens
första namn, alla fifladeä att få räkna fru Brita för sin vän,
alla sökte draga hennes söner till sig, ehuru knappast någon
mer än de närmaste fränderna ännu kände deras namn.
Konungen gick sin gång så strålande och lycklig genom
salen och försvann i ett angränsande rum, allt jämt förande
Nils och Brita med sig. Och nu blef där ett tal och
meningsutbyte mellan alla dem, som befunno sig i den stora salen.
»Hvad synes dig, broder!» yttrade Erik Axelsson till.Ivar
helt sakta, just som konungens hufvud försvann i dörren.
»Riddaren vederfares intet annat än rättvisa!» svarade
Ivar.
»Det är också icke därom jag spörjer», återtog Erik leende.
»Du tänker på konungens testamente!»
»Ja ... på konungens testamente ... Är detta början, så
är det icke svårt att sluta till, huru det kommer att lyda
ända igenom, och för en makt, som vill bestå och icke ramla
för första vindstöt, är konungens testamente så viktigt och
viktigare än den heliga smörjeisen i Uppsala domkyrka! Tänk
dig blott, om herr Nils redan i denna kväll återfordrar af mig
sin sven, om hvilken han redan en gång talat till mig ...
Hans blotta anklagelse är i denna stund så mycket värd som
laga bevis!»
»Jag vill tala med herr Nils!» yttrade Ivar efter en
stunds betänkande. »Han är af ett ridderligt sinne, och jag
vill icke för all makt i världen förlora hans vänskap!»
Herr Erik nickade, bifallande till broderns beslut, som
uttalats högre och med en fastare ton än det föregående
samtalet, men i detsamma fick han ögonen på lille Svante, som
närmat sig och nu stod tätt framför bröderna. Moritz
befann sig bland fruarna i andra ändan af salen och vann
genom sitt stilla väsen och sitt sköna utseende allas hjärtan.
»Min fader har ock eder af hjärtat kär, herr Ivar!» sade
Svante frimodigt och såg upp på den ståtlige riddaren, hvars
förvåning vid gossens första uppträdande med ens slog öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
