Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGEN.
477
i en uppriktig beundran, då han rätt fick tillfälle att
iakttaga dennes raska väsen.
En liflig rodnad betäckte Svantes kinder vid riddarnes
genomträngande blickar, ty äfven herr Erik såg honom nu,
men med en skärpa, som icke förfelade sin verkan.
»Jag tycker ock om eder, herr Ivar!» tillade han, »och
sådan en man vill jag blifva i mina dagar, att man må kunna
säga detsamma om mig som om min fader och om eder.»
»Hvad säger man då?» sporde Ivar och fattade gossen i
axeln.
»Att I ären tappre män och ärlige riddare! ... Men till
eder, herr Erik», tillade Svante, hvilken nu började
öfvervinna den beklämning, som han först känt, när han nalkades
de all varsamme männen, »till eder, herr Erik, har jag ett ord
eller par att säga, som I måsten gifva mig godt besked på,
om jag skall sätta eder så högt som eder broder.»
Allt flere riddare hade samlat sig omkring gossen och de
båda Axelssönerna, och alla skrattade högt åt den förres
djärfva tal. Herr Erik själf kunde icke annat än le och
uppmuntra sin lille öfverman, ehuru oron, ban visste ej huru
eller hvarför, sjöd häftigare inom honom framför den lille
spörjaren, än han ville tillstå för sig själf.
»Hvad kan du så hafva att säga mig, lille karl?» sporde
han och log helt vänligt.
»Hvad hafven I gjort af Hollinger?» blef Svantes svar,
och det kom så tvärt, det skar så skoningslöst in i riddarens
hela tankevärld som en väl riktad och med kraft
afskjuten pil.
Herr Erik studsade" till och visste ej, hvad han skulle
tänka eller tro, eller huru han på godt sätt skulle blifva af
med den närgångne pojken. Men det undgick icke denne,
huru djupt hans spörsmål tagit, och ehuru hjärtat skalf i
barmen, ville han icke släppa sitt öfvertag.
»Hollinger är en af min faders raskaste svenner, och jag
tycker mest om honom af alla, fast nog Brodde ock är en
tapper karl och äfven Erik ... Men Hollinger sätter jag än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
