Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
NILS . BOSSON STUBE.
dock framför de andra, och han har fallit i edra händer, herr
Erik, han och Fäste, som kom från fru Brita på
Hammarstad i min faders tjänst ...»
»Du vet mera än jag, min vän!» yttrade herr Erik och
log fortfarande, ehuru leendet blef alltmera stelt och blicken
alltmera orolig.
Med en urskilning och en grannlagenhet, som väckte
brödernas förundran, fattade Svante riddarens hand och förde
honom med sig bort ur ringen.
»Det är blott med eder jag vill tala om detta ärendet»,
sade han och tillade, sedan de hunnit en fönstersmyg: »I
måsten gifva Hollinger friheten åter eller ock säga mig, hvar
han föll i striden, eller om han dött i fängelset, herr Erik ...
Och det skolen I lofva mig nu här, där vi stånda gent emot
hvarandra; jag har fullgod lösen att gifva för svennen, och
sägen I nej, så ...»
»Käre gosse», afbröt herr Erik, »du tager saken häftigare,
än som dig höfves! ... Kan jag något förmå, så vill jag gärna
göra det för din raskhets skull och äfven för din fader, hvad
så du bjuder mig lösen eller icke!»
»Det skolen I hafva tack för, herr Erik!»
Det låg något så förtröstansfullt i gossens ansikte, när
han uttalade sitt tack, hans ögon strålade så lifligt, och han
tycktes vara så viss om sin sak, sedan han fått riddarens
löfte, att dennes eget anlete ljusnade därvid. Svante tog ett
steg åt sidan och såg bort åt den ändan af rummet, där
Moritz befann sig, som om han ämnat helt hastigt efter
uträttadt ärende begifva sig dit, men så vände han sig åter
plötsligt till riddaren och sade:
»I skolen veta, att jag hafver en lösen, som efter hvad
kaniken, herr Erik Olofsson, sade mig, när han drog genom
Yästerås en gång, är för eder i värde mera än tvenne sådana
svenner som Hollinger, fast jag håller denne svennen värd
mera än tio gånger denna lösen.»
Riddaren blef alltmera lysten att lära känna denna
lösepenning, och kanikens namn visade honom med ens faran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
