Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
NILS . BOSSON STUBE.
»Banesår?» sporde hon och log. »Banesår, säger du? . ..
Hur kan du fråga så?»
»Hvar haden I då edra ögon, stolts jungfru, efter som de
icke sågo, huru min yxa var lyft öfver hans hufvud?»
Detta spörsmål hade icke varit så lätt att besvara, men
Ingeborg befriades därifrån, i det att dörren öppnades och en
helt oansenlig man trädde öfver tröskeln. Han var klädd i
en vid reskappa och en bredskyggig hatt, allt af den"färg
och det snitt, som domherrarne den tiden begagnade. Hans
ansikte var mildt och allvarligt och upplystes af ett par kloka
ögon.
Han hade inkommit, under det mannen uttalade de sista
orden, och den sedvanliga hälsningen bleknade därvid bort på
hans läpp, och han såg sig hastigt omkring i rummet, som
nu var helt och hållet upplyst.
»Gud bättre, min gode man, jag trodde mig stiga öfver
tröskeln till en fridens hydda, och så mötas mina öron af
ord, som väl en stigman kan uttala, men aldrig en ärlig
bonde!» yttrade den resande och blef stående vid dörren.
»Många färdas denna natt genom Yårdsätra skog, märker
jag», gentog den tilltalade, »efter som äfven I, fromme herre,
drager därigenom... Ser jag icke orätt, så ären I herr Erik
Olofsson?»
»Godt, godt, du har rätt, jag är kaniken Erik Olofsson
och står på väg till Godtsunda, dit jag tänkte få mig en
ledsagare ... Men hit tyckes den gode Guden hafva ledt mina
steg, efter som ...»
»Ja, I sägen det, vördige herre! . . . Helge kung Erik
kunde ej själf hafva fört eder bättre till honom, än som I
denna gången hafven kommit. Riddaren här ... I kännen
honom full väl, det är herr Sten Sture!...»
Domherren kastade af sig hatt och kappa och skyndade
fram till riddarens läger samt började genast anställa en
noggrann undersökning, under det mannen för honom berättade
detsamma som’ för Ingeborg, en berättelse, som till
hufvudsaken öfverensstämde med sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
