Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tvenne björn ramarne.
547
sven med bättre både hufvud och hjärta kunde herr Sten icke
finna, om han så sökte världen omkring.
Så begaf sig Sten Sture till Stockholm, icke såsom den
där längtade att återfinna sin vän och gemensamt med honom
arbeta fort på det påbegynta verket, utan med bitterhet i
sinnet och harm öfver den förändring, som timat i förhållandet
mellan honom och herr Nils. Dock ville han icke, kunde
det icke heller, öppet visa sitt missnöje. Han uppskattade
och erkände till fullo storheten af det verk, som Nils Sture
genomfört, och han fann det vid närmare eftersinnande
alldeles icke onaturligt, att han såsom frukten af detta arbete
skulle i sinom tid göra anspråk på att träda i spetsen för
riket, väl icke som konung, men ungefär som Engelbrekt
eller med den maktställning, som Jöns Bengtsson hade
intagit, en konungslig makt utan att bära konungadömets yttre
kännetecken.
Och från denna förutsättning kom han lätt till den
slutledningen, att Nils borde hålla honom tillbaka, honom som i
själfva verket vunnit allmogens kärlek och tillgifvenhet i så
hög grad, att det väl kunde sättas i fråga, om Nils kunnat
utföra sitt värf utan honom. Här var det ock, som han ville
möta sin genom framgången och makten förändrade vän.
Han kunde icke hata honom, han kunde icke heller blifva
sina föregåenden otrogen, men han ville visa, att han var en
man, som icke kunde så alldeles utan vidare skjutas åt sidan.
Konungen hade gille om kvällen, när Sten Sture kom.
Herr Nils var där med fru Brita, äfven konungens svåger,
herr Gustaf Karlsson (Gumsehufvud), med sin fru, herr Stens
moder i första giftet, fru Brita Stensdotter, och tillsammans
med dem jungfru Brita Turesdotter (Bjelke). Såsom nämndt
är, visste man redan af, att den så länge saknade riddaren
skulle komma, och ehuru man ej kände dagen, så befann man
sig dock i en viss spänning och väntade stundligen, att han
skulle inträffa.
Naturligtvis var unga Brita Turesdotter en bland dem,
som ifrigast brann af begär att återse riddaren, och ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
