Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
nils bosson stube.
kunde göra henne så glad som den, hvilken hade något att
förtälja om äfven den minsta småsak rörande vägen mellan
Stockholm och Räfsnäs. Men det låg dock något själfviskt
och mörkt i hennes drag och hela väsen, som gjorde, att hon
ingalunda var bland sin tids beundrade och omtyckta
skönheter.
Hon befann sig ensam i ett hörn af salen, där hon stod
och betraktade en visst många gånger betraktad figur i den
väfda väggtapeten, då plötsligt unge Johan Magnusson (Natt
och Dag) nalkades henne. Det var en af Nils Stures
småsvenner, densamme som träffades af pilskottet, när han i
slaget vid Uppsala skulle rida med bud till herr Sten på
vänstra flygeln. Han var dock inom vida kortare tid än
denne återställd från sina sår och hade på det ömmaste
blifvit vårdad af fru Brita på Yästerås slott.
»Nu inträder en ny gäst hos konung Karl!» sade han
och smålog, i det han märkte, hvilket lifligt intryck
underrättelsen gjorde på stolts jungfrun.
»Och det, menen I, skall vara så märkeligt nymäre?»
sporde hon helt snäft.
»För eder, stolts jungfru, visst icke», skyndade sig
Johan att svara, »men för mig...! Jag har icke sett den
riddaren, sedan jag såg hans blågula fältbindel vid Uppsala,
strax innan han föll från hästen ... och efter som I nyss
hörden mig så gärna berätta om striden där, så tänkte jag,
att äfven den tappre riddaren skulle vara eder kär att se...
ack, om I kunden veta, huru dyster och blek han var, jag
hade så när icke känt honom igen!»
. Jungfruns kind blef både hvit och röd, men hon var så
hög och stolt att skåda och vände sig med ett segersällt
leende bort från småsvennen. En hvar, som gaf akt på henne,
kunde i hennes själfbelåtna, trotsiga anlete skönja
bekräftelsen på hvad som hviskades om den eröfring, hon gjort på
nyköpingsbröllopet, och att hon nu själf var fullt medveten
om sin seger. Hon besvarade icke det tal, som af hennes
jämnårige riktades till henne, utan sväfvade stel och stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
