Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»kungen han föB jungfru solfager hem.»
579
rört vid denna ömtåliga fråga, hade han mötts af ett ansikte
så fullt af smärta, att han hvarje gång dragit sig tillbaka
med full föresats att låta tiden verka.
Sten å sin sida fann sin forne vapenmästare och Tän Tid
sådana tillfällen gå så långt i fräckhet, att han därför icke
hade annat STar än en utmaning på enTig, och därtill kunde
han icke förmå sig, ty han Tille dock i det längsta hålla sin
hand obefläckad af den mans blod, som han en gång hållit
högst bland alla riddare i STeriges rike.
STårare än någonsin föll det nu herr Sten före att
sammanträffa med herr Nils, sedan han åter under den sista
fejden på nära håll sett, huru dugande man han Tar, hTilken
makt han utöfTade öfver folkets sinnen, huru lugnt hans
mening uttalades och segrade i rådslagen, och med hvilken
klokhet och kraft han genomförde de fattade besluten. Nu
var det åter ett ögonblicks lugn i de ständiga fejderna, nu
Teko de allmänna krafTen undan och de enskilda trädde fram
med fulla anspråk att blifTa tillfredsställda, och han kände
med sig, att han nu ej längre kunde undTika det afgörande
ögonblicket, då det måste ske, som för alltid skulle afhugga
bandet mellan honom och herr Nils.
Förr än han trodde, fördes han tillsammans med sin
förmente OTän.
En af de första dagarne i maj kom konungen tillbaka till
Stockholm, mera sjuk dock, än när han for bort, ehuru han
icke Tille låtsa därom, utan i det längsta trotsade det onda.
Samma dag, som han kom till slottet, åtföljd af ett tämligen
talrikt följe, lrvaribland äfven Sten Stures moder, fru Brita
Stensdotter, och jungfru Brita Turesdotter (Bjelke) samt ett
beslöjadt fruntimmer, hvilken ingen visste att säga, hvem
hon var, sände han bud till såväl herr Nils som herr Sten
att infinna sig hos honom på slottet.
Den förre kom först och fann konungen i hans enskilda
rum, så blek om de fårade kinderna, att han bestört tog ett
steg tillbaka. Men konungen log helt vänligt och räckte
honom sin hand, i det han sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
