Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna tidning (Norrköpings-Kuriren, ifrån mars 1859 »Nya
Norrköpingskuriren») upptogs under nästan hela första året i sin följetongs-afdelning af
Starbäcks första större roman, »Grafvens Son», och saknade icke heller
hans penna »ofvan strecket», ehuru Starbäck icke hade andel i
redaktionen. Så var nu hans borgerliga lif fast grundadt. Det blef honom
jämväl beskärdt att vid denna tid hemföra en maka och sålunda i ordets fulla
bemärkelse äga ett hem.
Lärarekallet låg honom fortfarande främst om hjärtat, och han
utsträckte det till en större allmänhet genom deltagande i offentliga
föreläsningskurser. Sin novellistiska penna öfvade han i nutidsbilders tecknande,
för att sedan med vunnen större erfarenhet i kompositionens fordringar
öfvergå till frammanande af förgångna tider. »Grafvens Son», »Vimpeln»,
»Svantepojken» äro sådana experiment, »Johannisborg» (införd i första
bandet »Historiska Bilder», ny, ill. uppl., Stockholm 1892, Beijer), den första
af de till äldre århundraden förlagda berättelserna. De stå betydligt under
Starbäcks senare prosadikter, men författarens lifliga fantasi och stilens
värma göra dem läsbara, trots kompositionens svaghet. »Grafvens Son»,
otvifvelaktigt den underlägsnaste af alla Starbäcks romaner, utkom som
bok i två delar (1859) under samma författarnamn, som gymnasist- och
studenttidens små noveller. Sin första lärobok utgaf Starbäck 1856. Det
är en »inledning till medeltidens historia för elementarläroverk».
De friska strömningar, som gingo genom Europa efter
»Västmakternas» förbund, Rysslands och Österrikes tillbakaträngande från den
ledar-rol, de från 1815 innehaft, och Italiens framträdande som en nv stormakt,
grundad på folkets vilja i trots af traktater och »historisk rätt», blefvo icke
utan ingripande verkan på vårt eget land. Folkbildning, folkbeväpning,
folkvald representation blef hos oss dagens lösen, och i de kämpande leden
för dessa mål kunde icke Starbäck saknas. 1860 begynte han utgifva sina
Berättelser ur Svenska Historien, väl egnade att motsvara tidens kraf på
en för den stora allmänheten tilldragande och fruktbärande utförligare
skildring af fosterlandets öden. 1861 i februari trädde Starbäck upp för
skarpskyttesaken, med hela sin själs värma och hänförelse, yrkande på
personlig uppoffring för fosterlandet, ej som ett talesätt, utan i handling. Som
talare vid ett möte i Norrköping, där bildandet af en skarpskytteförening
för staden var öfverläggningens ämne, eldade han de närvarande. »Har du
ett fädernesland?» sporde han. »Vill du göra något för ditt fädernesland?»
Hans tal — sedan tryckt i Nya Norrköpings-Kuriren — blef afgörande för
mötets beslut, och Starbäck vardt själf icke endast styrelsens ordförande
utan jämväl kompanichef, ifrigt verksam att på fullt allvar göra sig och
andra till vapenöfvade män. Och innan ännu året 1861 nått sin
midsommar, hade Starbäck öfver hela Sverige i tiotusentals exemplar utsändt
profnummer af »Svenska arbetaren», ett billigt illustreradt veckoblad, i hvilket
ur vetandets olika områden skulle skänkas läsaren icke blott njutning
under hvilostunden, utan behållning af nytta för framtiden.
»Vi hysa det fullkomligaste förtroende till svenska folket», sade
Starbäck i sin anmälan, och han sträfvade efter förmåga att förtjäna det.
Företaget att från en arbetarestad, som Norrköping, utgifva en bildande
folktidning, tycktes icke behöfva sakna tillräckligt understöd i en stor
prenumeration, åtminstone om något ryggstöd i början erhölles. Goda krafter
förenade sig med Starbäck. Onkel Adam tecknade »Gustaf Nords
gesällvandringar», Olof Eneroth förde trädgårdsodlingens talan, P. A. Säve skref
fosterländska artiklar, »Pilgrimen» och Per Thomasson noveller och
berättelser. Träsnittskonsten låg ännu i sin linda, men Starbäck sökte upp
hvad som fanns inom landet, G. Wahlbom och fru Weydenhayn, samt sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
