Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lotter skiftas?» Tidningens första nummer 1864 talar varmt och kraftigt om
vår plikt, att icke låta kommande släkten skämmas öfver oss.
Men Sveriges svärd drogs ej ur skidan 1864. När Starbäck i juli
månad i »Svenska Arbetarens» bildergalleri införde Preussens store
minister Bismarck, hade biografien till öfverskrift: »en vän af träldomen».
Kanske bidrog denna djärfva hållning i en »försiktig» tid att afkyla många
arbetsgifvares intresse för Starbäcks patriotiska tidning. Kanske
inverkade äfven en stigande konkurrens. Nog af, den lilla behållningen
under åren 1863 och 1864 utbyttes 1865 mot en vidtutseende förlust, då
endast en fjärdedel af prenumeranterna förblifvit trogna. »Fullkomligt
hafva våra förhoppningar svikits», bekänner Starbäck i mars 1865. Han
tillkännager tidningens upphörande och framlägger en tablå öfver dess
inkomst- och utgiftsstat. Denna utvisar en kontant förlust af 8,000 kr. och
obetaldt arbete af honom själf till samma summa, efter beräkning af
endast sex kronor för spalten. Krisen var svår, men kraften var större. Det
penningebidrag, Starbäck af andra erhållit för sitt tidningsföretag, de
skulder, han genom uteblifna inkomster och förlust på boktryckeri- och
förlagsrörelse ådragit sig, allt ville han gälda. Han såg i Walter Scott sin
förebild — och han följde förebilden.
Starbäck hade kort efter återkomsten till Norrköping återtagit
lärareverksamhet som lärare i en flickskola. Riksdagen hade emellertid beviljat
lön för ett nytt lektorat vid Norrköpings högre elementarläroverk, med
läroämne: historia och svenska språket. Starbäck sökte lektoratet, utgaf
som specimen en »Öfversikt af riksföreståndarskapet i Sverige under
unionstiden» (62 sidd. 8:o) och utnämdes till lektor den 24 december 1864.
Med vårterminens början tillträdde han tjänsten och kunde nu åter egna
sig åt den kära sysselsättningen att väcka ynglingasinnen till kärlek för
den fosterländska häfden. I läroverkets tre högsta klasser undervisade
Starbäck i historia och geografi, i de två högsta därjämte i svenska
språket. Från tyskan bearbetade han till handledning en »lärobok i svensk
prosastil» (tryckt 1869). Vid de historiska och geografiska lektionerna
öfvades ungdomen i kartritning, och Starbäck utgaf från Norrköpings
litografiska tryckeri en karta öfver Skandinavien med kopieblad för
lärjungarne att därå själfva omrita kartan. Starbäcks lektioner voro för de
flesta af hans elever verkliga högtidsstunder och »Pædagogisk tidskrift»
erkände (1868), att »den svenska undervisningen står i stora förbindelser
till lektor Starbäck». Han deltog med varmt intresse i läraremötena i
Stockholm 1866 och i Lund 1872. Sistnämnda år hade dock en
afmattning i lärareifvern varit märkbar. Den ansågs som en naturlig följd af
den kolossala författareverksamhet, som fortgått samtidigt med
lärareverksamheten och redan kommit hans närmaste att bäfva för utgången. Men
han erkände ingen fara, han kände blott sin kraft och sin plikt. Nog
skulle kraften förslå, när viljan bjöd: och viljan bjöd, att rastlöst arbeta
för att åter varda fri från skuld. När läkaren tillrådde bestämda dagliga
fotvandringar, gick Starbäck villigt in därpå; men han vandrade ensam,
oafbrutet sysselsatt med kompositionen af sina romaner eller dispositionen
af sina historiska berättelser. Och arbetet fortgick utan rast och ro.
Dagen indelades noggrant: det rent historiska arbetet skildes genom
lärotimmarne från arbetet på de historiska romanerna; omväxling i arbete var,
jämte sparsamt tillmätt sömn, den enda hvilan. Ända in i små detaljer
fann han medel att förekomma tidsförlust. Så t. ex. skref han på stora
ark en ytterst fin stil med täta rader, för att ej så ofta afbrytas genom
behofvet att taga till nytt papper. Och denna lilla manöver var ej utan
betydenhet, då man besinnar hvilken kolossal arbetsprodukt han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
