Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böss-skott än om det gält en salut. Nästa morgon
spelade han lika muntert och lika falskt.»
«Lika gerna kunde man skjuta på en sten,» sade
Per med den fullaste öfvertygelses afgörande tonvigt.
«Jag kom inpå honom,» fortfor han, «en gång då han
lekte på berghällarne här borta vid den lilla stockbron,
alldeles midt i vägen till Skaug; och satt der inte så
fullt med hönor omkring honom, att jag räknade sju
stycken, och flera var det i skogen, för det pratade
och sladdrade bakom hvar buske. Och de, som voro
framme, rände rundt omkring honom och sträckte ut
halsen, hukade sig ned och gjorde sig söta, men fågeln
satt på berghällen och bröstade sig så styf och spansk
som en grefve. Bäst det var, satte han upp stjärten,
så den blef rund som ett hjul, vände på sig och
släpade med vingarne nere vid benen och hoppade så
högt i luften som så — ja, jag visste inte, att det var
den gubben, jag, annars hade jag nog gifvit honom en
smäll genast, innan han hade gjort sig hård, men jag
tyckte det var roligt att se på. När han var som bäst
i farten, kom det en annan tjäder farande — den var
inte på långt när så stor — och kastade sig in i leken.
Men då blef det ett lefverne, må ni tro! Gamlen reste
upp stjärten, och skägget stod ut på honom som
taggarne på en häckla, och så skar han med näbben, så
det riktigt ryste i mig, och den andre, han svarade —
han ville inte vara sämre, förstås. Men då rök Gamlen
på honom, och då de slogo näbbarne och vingarne ihop,
small det, så det brakade i skogen. Bäst det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
