Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt kaptenens förnyade uppmaningar fortfor Per
att under hela natten förkorta tiden för oss med sägner,
historier och berättelser om sina jagtbedrifter. Då och
då trakterade kaptenen oss med en jagthistoria, som
vanligen innehöll hvassa anspelningar på en eller annan
af de björnar, Per skadskjutit, hvarvid denne aldrig
underlät att lägga sitt besynnerliga bistra ansigte i
högtidliga veck och klå sig bakom örat. Emellanåt
blinkade han illmarigt med det ena ögat och sade: «Der
fick du, Per Sandaker, tag det åt dig, du!»
Vid midnatt lade vi oss ned framför elden på ett
par bänkar och hvilade ut i en kort slummer. Då vi
vaknade, sade Per, att det var på tiden att gå till
tjäderleken. Ute var det tämligen kallt; det hade lagt
sig skare på snön, så att den knarrade under våra
fötter. Himlen var likväl klar och mörkblå nästan som
om våren, och några blåhvita skyar, som sakta kommo
seglande från söder, spådde ett snart slut på nattkylan.
Månen stod lågt nere vid horisonten; i stället för att
lysa för oss på vår nattliga vandring, göt den blott sitt
milda skimmer öfver bergshöjderna i fjärran och trädens
toppar, men mellan furupelarne spred den denna mystiska
skymning, som förlängde skuggorna till det oändliga,
framtrollade sagolika gestalter mellan stammarne och
gjorde skogen så hemlighetsfull, djup och förfärlig.
Endast rotgeln[1] afbröt med sin milda
morgonsång tystnaden i skogens enslighet.
«Der sjunger den fågel, som är först uppe om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
