Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN QVÄLLSTUND HOS EN STORBONDE. 277
Det tyckte han var besynnerligt, att de skulle beta
i hans hage; och ingen annan än han hvarken såg eller
hörde något, och han frågade alla han mötte på vägen
in till staden, men ingen hade sett någon sådan bo-:
skapsdrift.
Hemma på gården hos Rögli-mannen gick det också
underligt till ibland, för när han hade gjort något
arbete efter solnedgången, så förstördes det alltid om
natten, och till sist var han rent af tvungen att sluta
upp med att arbeta, sedan solen hade gått ner. Men
så var det den gången jag ville tala om -— det var
en höst, och han gick ner och kände på sitt skurna
korn, om det var torrt — det var sent på hösten -—
och han tyckte att det inte var riktigt torrt än, men
då hörde han så tydligt huru det sa’ borta i ett berg:
«Kör in ditt korn, du; i morgon snöar det.»
Han till att köra det bästa han kunde; han körde
till långt öfver midnatt, och han fick in kornet, men
morgonen efter låg snön så djup, att den gick öfver
skorna.» —
«Ja, men dä inte alltid de underjordiska ä så
snälla, « sade en af smågossarne, «hur var det med
henne, som stal bröllopsmaten på Eldstad och glömde
qvar sin lufva?»
«Jo, det skall jag säga dig,» sade smeden, som
med begärlighet tog fasta på detta tillfälle att få
berätta en ny historia.
«På Eldstad i Ullensaker var det en gång ett
bröllop ; men på bröllopsgården hade de ingen bakugn,
i |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
