Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och derför va’ di tvungna att skicka stekarne bort till
granngården, der di hade ugn, och steka dem der.
Om qvällen skulle drängen i bröllopsgården köra hem
med dem. Då han kom öfver en af myrarne der,
hörde han mycket tydligt hur det ropade:
«Hör du, far du till Eldstad fram,
Så säg till Deld,
Att Dild damp i eld!»
Drängen slog på och körde så det hven om näsan
på honom, för det var kallt i luften och präktigt
slädföre. Och med det samma ropade det efter honom
flera gånger, så han mindes det väl. Han kom lyckligt
hem med sitt lass och gick fram till bordändan, der
tjenarne gingo från och till, allt som de hade tid, och
fingo sig något till bästa.
«Nå du, pojke, har fan sjelf skjutsat dig eller har
du inte rest efter steken än?» sade en af husfolket.
«Jo, det har jag,» sade han, «der ser du den
kommer in genom dörren, men jag slog på och lät’et
gå, allt hvad märren orkade ta i, för då jag kom på
myren, så ropade det:
«Kör du till Eldstad fram,
Så säg till Deld
Att Dild damp i eld!»
«Åh, det var mitt barn, det!» ropade det i
gästabudssalen, och så for der en fram, som hon vore galen,
hon sprang på den ena efter den andra och slog dem
i skallen allihopa; men till sist föll hatten af henne,
och då fick di se, att det var en huldra, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0342.html
