Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN QVÄLLSTUND HOS EN STORBONDE. 285
pistolhölster och pistoler och så red han dit opp. Då
han kom te skogsbrynet, var det en sån brasa på i
sätern, att det lyste ut genom alla springor, och då
kunde han förstå, att huldrefolket redan var der. Då
band han sin häst vid en granstam, tog ut den ena
pistolen ur hölstret och smög sej tyst te fönstret och
titta’, och der inne i sätern såg han en gammal man
och en käring, som va’ krokiga och alldeles skrumpna
af ålderdom och så orimligt fula, att han aldrig hade
sett någonting så fult i sitt lif; men så var der en jänta,
och hon var så vacker, att han tyckte han inte kunde
lefva, om han inte kunde få henne. Alla hade kosvansar
och det hade den vackra flickan också. Han kunde
se att di va nyligen komna, för det var nyss städadt
der. ” Jäntan höll på att tvätta den gamla fulingen, men
käringen gjorde eld under den stora ystkitteln på spiseln.
Rätt som det var, stötte dragonen opp dörren och
sköt af pistolen rakt öfver hufvudet på jäntan, så att
hon vinglade bort öfver golfvet, men i det samma vardt
hon lika ful som hon förut hade varit vacker, och en
näsa fick hon så lång som pistolhölstret.
«Nu kan du ta henne, nu ä hon din,» sa den
gamle gubben. Men dragonen var liksom fastnaglad;
der han stod der stod han, och han kunde inte flytta
sig ett steg hvarken framåt eller tillbaka. Den gamle
började då att tvätta jäntan, och så blef hon något
skapligare: näsan minskades åtminstone te hälften, och
den fula kosvansen vardt oppbunden, men vacker var
hon inte, det var synd att säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
