Norska Folksagor och Huldre-sägner / 340 (1881) Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väl märke till hvad han sade, och alldeles riktigt, då
han hade dukat af efter qvällsvarden, stirrade kolaren
på honom, suckade djupt och sade: «Det var den andra».
Nu skulle den tredje lägga märke till, huru han betedde
sig den tredje dagen, och det gick värre och inte bättre;
för när betjenten tog i dörren och skulle gå med koppar

och tallrikar, så
knäpte kolaren ihop
händerna och sade:
«Det var den
tredje,» — och så
suckade han så djupt,
som om hjertat ville
brista.

Han kom ut
till kamraterna med
andan i halsen och
sade att det var
uppenbart att
presten visste det, och
så gingo de in och
gjorde knäfall för
kolaren och tiggde och bådo, att han inte skulle säga,
att det var de som hade tagit ringen; de skulle gerna
ge honom hundra daler hvar, om han ville låta bli att
bringa dem i olycka. Det lofvade han riktigt
tvärsäkert; ingen af dem skulle komma i olycka, om han
fick pengarne och ringen och en stor grötklimp. I den
knådade han väl in ringen och lät sedan en af dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>