Bland våra gräs är det jämförelsevis mycket få som mest eller uteslutande äro fjällväxter. Några sådana finnas inom sl. Poa, och av dem är fjällgröet ett av de allmännaste i alla fjälltrakter. Det utmärkes av sin korta och täta vippa, de fåtaliga vippgrenarna, de breda småaxen, de breda och tunna tom- och blomfjällen och dessas starkt violettbruna färg (jfr sid. 357, om fjällväxternas rikedom på det purpurröda färgämnet). Liksom hos P. pratensis är det översta stråbladets skiva kort, bred, i spetsen kapuschonglikt hopviken; hos alpina äro även skottbladen korta och breda, och skottens baser hårt sammanbuntade medels vissnade, grågula slidor. Fjällgröet förekommer i Sverige även i några få trakter på låglandet; så t. ex. vid Stockholm, på Öland och Gottland.
Tavl. 453. Fig. 1 växtens nedre hälft, 2 vippa, 3 småax (5/1), 4 blomma (6/1).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning