Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo inunder blåa böljor,
Att som sikens syster lefva,
Fiskens vän i vattnet vara,
och huru det går, lägger hon kläder och dyrbarheter bland buskarne på stranden.
Hvad hon vill, vet hon icke, hon kastar sig i vattnet för att simma till sjöjungfrurna,
bland hvilka, säger sången
Aino blir den fjerde jungfrun,
Smärta stängeln blir den femte.
Sådant är ämnet konstnären behandlat. Situationen är den samma som Ainos
på uddens spets: hon har aflagt sina kläder och spanar utåt hafvet, hennes blick är
på en gång full af bekymmer och af längtan. Men Aino, diktens »smärta stängel»,
som i sin första blomning står villrådig mellan dö och lefva, finnes der icke. Aino i
dikten är så ung, att hon knappast vuxit från lekarne i solskenet »utanför faderns
fönster», »på broderns slöjdplats», den första tanken i sin sorg egnar hon de mjuka
flätor, hon skall nödgas i sin ungdom undangömma, och ungdom är så hennes väsende,
att tanken på en åldrig make, om än förnämlig och vidtberömd, tillintetgör hennes
lifs glädje. Konstnären deremot har framstält en mera mognad qvinna med annan
hog och äfven annan kroppsbildning. I hennes hållning röjes en fasthet, i hennes
ande en bestämdhet, som dikten icke gett sin »mulna flicka», sin unga, på lifvets ban
vilsekomna dufva, och hvad kroppsbildningen vidkommer, har man svårt att i denna
gestalt, denna pannans hvälfning, denna rakt och starkt bygda näsa återfinna de drag,
som föresväfva en såsom tillhörande den finska typen.
I sistnämnda hänseende kan det synas vanskligt att tvista med en konstnär, som
utgått ur finska folkets djupaste led. Johan Takanen föddes den 8 December 1849 i en
bondstuga i Wederlaks socken. Hans anlag gjorde sig bemärkta i folkskolan genom
träbilder, hvilka föranledde en köpman i Wiborg att taga vård om gossen. Hans första
lärare blef Walter Runeberg under dennes vistelse i hemlandet 1865–66. Med så
ringa förstudier, att han föga kände något annat språk än sitt modersmål, men med
hogen full af en plastisk bildverld anlände han till Bissen far och son i Köpenhamn, och
sedan dess har han icke återsett fädernebygden. Detta må förklara det främmande i hans
typbildning. Under de oaflåtliga modellstudierna i andra länder kunna hogkomsterna
af naturen i hemmets pörten hafva förbleknat. Från Bissens godlynta inflytelser
flyttade han 1872 till antikens moderna källådra i Rom. Det var dock ingalunda hans
mening att reproducera de gamles skönhetsverld. Dertill voro Bissens lärdomar
alltför sunda och hans egen begåfning alltför originel. Den »liggande Venus) med Amor
på sitt sköte, som han hemsände 1875 utförd i marmor för konsul W. Hackmans
räkning, röjer en afgjord realism, men derjemte en idealitet i formbildmingen och en
finhet i känslan, som man väl minst hade väntat af den fordne bondpojken. Det är
tydligt att han på fullt allvar ernar gå naturen på lifvet, och Aino, som han hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:04:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordkonst/1878/0109.html
