Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sände förliden sommar till den allmänna utställningen i Helsingfors, är i våra ögon
ett ytterligare bevis, att han upptagit kampen med hopp om seger. Statyn, som mäter
från hjessan till fotabjellet 1 aln och 17 tum, står tillsvidare utförd i gips i finska
konstföreningens ego.
Vi tänka oss att konstnären, med bibehållande af Ainos situation, velat utföra
en namnlös genrebild, och sålunda fattad är karaktäristiken förträffligt genomförd. För
den höjda högra armen och handen, med hvilken hon skuggar ögonen, måste vi
visserligen hafva motiv från dikten, men för resten kan kompositionen fattas såsom fritt funnen.
Hvilka bekymmer trycka henne veta vi således icke, men sorg står omisskänligt att
läsa i hennes min och längtan till något annat bättre talar ur hennes blick så starkt,
att man icke kan tvifla om hvad beslut hon fattar. Denna så kallade Aino är en qvinna,
som pröfvat lifvet och har i behåll blott lusten att lemna det. Hon står vid vassen,
der vågorna beröra stranden, och håller sig med venstra handen vid en trästam,
liksom vid ett sista stöd, innan hon tar det afgörande steget. I öfverensstämmelse
härmed är kroppens hållning genomförd i hvarje dess del med en, såsom oss synes,
talande följdriktighet. I hvarje form återfinnes ock dess karaktär, förhöjd genom ett
lefvande behag. Men på samma gång varsnar man huru konstnären varit upptagen af
naturen hos modellen, som man får tillräkna exempelvis vecken i huden på halsen.
Det är spåren af en naturalism, som vi hoppas att han skall öfvervinna under
fortgången af den strid, han med så mycken framgång begynt. Hvilken vigt han än må
lägga på en lifskraftig framställning, skall han väl komma till besinning deraf att
naturen har mycket, som icke förtjenar att lefva i konsten. Den vigt han synes ge
åt själslifvet och den adel han söker ge åt dess rörelser, äro oss en borgen att han
skall en gång kunna framställa kroppsligheten i ofördunklad idealitet.
C. G. Estlander.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
