Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
bara saker, och det är derom han vill hafva visshet. Men hvad nu sker är väl af
det mest hårdhjertade man hört omtalas och gäckar skaldens ord, att vid grafven
hatar ingen mer. En annan hade kunnat röja tillfredsställelse öfver att se sin hätske
ovän och mäktigaste motståndare ett hjelplöst rof för maskarne; hertig Carl drar
svepduken af och griper sin halfförruttnade fiende i skägget med de famösa orden:
»Om du nu lefvat, hade ditt hufvud icke setat mycket säkert».
Allt detta har konstnären senterat med den finaste känsla för historisk sanning.
Han utgår icke från någon filosofisk betraktelse lik den, på grund af hvilken Dela-
roche i Cromwells personlighet karakteriserar den borgerlige revolutionsmannen gent-
emot det dräpta högborna kungadömet. Emellan Edelfelts och Delaroches bilder fin-
nes ingenting gemensamt, utom den tillfälliga likheten i situation. Edelfelts diktan
och traktan har synbarligen gått ut på att fatta och framställa den historiska indi-
viden i det gifna ögonblicket, och liksom uppfattningen är fri från filosoferande, så
kan icke heller i framställningen förmärkas någon teatralisk tomhet. Hertigen är
sig sjelf och fullt inne i sin handling, der han står ett steg högre än de andre, i
väldiga gula ryttarstöflar, ingen tvekan i händernas grepp och den genomborrande
blicken riktad på den döde. Såsom han är stäld i full belysning af slottskapellets
bleka dager, med den pelsfordrade sammetsrocken öppen öfver stålharnesket, är det
något af varg uti honom, men det är ock något af lejon. Fylligare kanske än man
vanligen föreställer sig honom, äro Wasadragen omisskänliga, och de tala här om en
herskarkraft, oböjlig och skoningslös, men också verksam för det allmänna bästa.
Detta höjer gestalten öfver det nedriga, men i tilldragelsen finnes dessutom
någonting som försvagar intrycket af furstens brutala handling. Vid kistans hufvud-
ända står fru Ebba, sättande hårdt mot hårdt och gifvande honom svar på tal med
de oförskräckta orden: »Om min salige herre lefvat, så hade Hans Nåde aldrig kom-
mit här ins Är han ett lejon, så är hon en lejoninna, det ser man på det högresta
hufvudet och de lyftade ögonbrynen. Man bör erinra sig att slottet, der fru Ebba
länge och väl motstått den angripande, nyss kapitulerat på nåd och onåd, och om än
hertigen icke ännu hade begynt att plocka hufvudena af rikets stormän, så var hans
hårda sinnelag dock väl bekant. Det är således en hög grad af mod i förening med
ovilja öfver hertigens beteende mot den döde, som konstnären bort uttrycka i den hög-
växta svartklädda qvinnogestalten. Med detta själstillstånd hos en så manhaftig fru,
var det törhända svårt att bevara den qvinliga värdigheten. Höjningen af hennes axel
i förening med de knutna händerna är något som synes röja att styrkan hos konst-
nären ännu är ungdomlig. Vid moderns sida har han stält hennes dotter, hos hvil-
ken intrycket af handlingen varierar sig fint och följdriktigt; när modern knyter
händerna, knäppas de ofrivilligt hos den unga flickan, och den storm af ovilja, som
är lös hos modern, för en molnsky öfver dotterns rena panna. Äfven den svarta
sammetsglansen i moderns sorgdrägt återkommer mattare i dotterns satinetsdrägt.
Såsom ett sådant förmildradt genljud kan hon hafva skäl för sig, men eljes är hon
en mindre betydande gestalt.
En förträfflig biperson är deremot den hängfärdige kyrkväktaren, som icke gitter
lyfta ögonen att se på misshandeln af hans forne herre. Såsom en kyrkans man vill
han dessutom icke motsätta sig höga öfverheten, och då han icke så noga kan veta
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
