- Project Runeberg -  Nordiskt kunstner-/konstnärs-album / 1879 /
38

(1877-1878) Author: Johannes Jaeger With: Lorentz Dietrichson, Carl Gustaf Estlander, Julius Lange, Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

hvem som är öfverhet i landet, så tar han sitt parti och tiger stilla, ett parti, som
i brydsamma tider kan vara rådligast, ehuru gubben icke synes blifvit fet derpå.
Äfven bipersonerna på andra sidan katafalken, drängen som aflyftat locket, officeren,
som med likgiltig nyfikenhet blickar på liket, den gamle knekten i stormhufva, en
präktig bild af det tro- och handfasta slägte, som förhjelpte hertig Carl till väldet,
äro med i handlingen, liksom de alla äro bestämda individer. Ingen tveksamhet eller
tomhet; konstnären har af sin mästare Gérome öfningen att fixera sin bild och återge
den precist. För resten äro de hållna i bakgrunden och med tillbörlig lätthet, så att
scenen blir fri för hufvudpersonerna. Samma moderation röjer sig i accessoirerna; på
kapellets gråa vägg hänger Flemingska vapnet jemte ett krucifix öfver en bönpall med
uppslagen bibel; i förgrunden står en kandelaber af smidt jern med halft utbrunna
vaxljus. Dessa dröjande katolska öfverlefvor ge ett visst svårmod åt stämningen,
som uppstår af kapellets gråa murar och de många svarta drägterna, och detta hög-
tidliga alvar ger än mera relief åt handlingen; endast den orangegula silkessvepduken
synes icke rätt stämma i hop med det hela.

Duken mäter 10’/, qv. i höjd på 14 qv. 1 t. i längd och figurerna äro litet
bättre än ’/;:del af den naturliga storleken. Taflans plats är ännu icke bestämd.

Takanens senaste arbete tillhör, liksom det vi förra året meddelade, genreskulp-
turens område med en förevändning från myten. Rebecka, Bibelns dågeliga jungfru,
är uppfattad i en situation, hvartill texten ger blott en yttre anledning. Tjenaren
har, sedan han på hennes hjertas godhet funnit att hon är den rätta, gett henne ett
kostbart ännespänne och gyllene armringar, och det är konstnärens uppfinning att låta
henne försjunka i barnslig glädje öfver prydnaden. Denna sinnesrörelse torde kunna
anses utmärkande för hennes kön och ålder i gemen, och funnes icke vattenkrukan
med hvilken hon öfvat barmhertighet mot tjenaren och hans kameler, skulle intet
bestyrka att det är Bibelns Rebecka, som menas, och icke en judisk ungmö i allmän-
het. Såsom sådan är hon visserligen till fylles karakteriserad genom det med späån-
nen öfver öronen uppfästade hufvudklädet, drägten och anletstypen.

Det kan ifrågasättas om det är så rätt att, sedan man upptagit en ur historien
eller myten bekant personlighet, behålla af det historiska eller mytiska mest blott
namnet. Det är emellertid inom skulpturen modernt att förbise denna sida, endast
verket erhåller ett visst motiv; det genremässiga vill göra sig gällande i tidens bild-
huggarkonst såväl som i måleriet. Ett sådant motiv har vår konstnär i den nämnda
sinnesrörelsen, och han genomför den på ett lefvande och helgjutet sätt i hela gestal-
ten. Glädjen spelar som ett leende öfver det blomstrande anletet och röjer sig likaledes
i den behagligt hvilande ställningen. Men gestalten eger på samma gång det inner-
liga lugn, som kännetecknar det goda plastiska verket. I besittning deraf har konst-
nären kunnat bringa kompositionen i en vacker jemnvigt och anordna den smakfullt,
särdeles om verket betraktas från den synpunkt, som blifvit vald för fotografin.
Deremot kan anmärkas att den venstra armen omkring krukans kant icke bildar en
rätt lycklig linie. I afseende å formbildningen ådagalägger Takanen en finkänslighet,
som jag varit i tillfälle att framhålla i anledning af hans tidigare verk; den öfvergår
ställvis, såsom i behandlingen af handen med armringen, till en utsökt elegans, som
kunde komma en att tro att konstnären gjort sina studier i Paris, hvilket icke är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:04:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordkonst/1879/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free