Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
jag befarar att de finske studenterne icke skola i denna gestalt ingenkänna sin moder
Finland. Något af moderns styfhet synes ock hafva öfvergått på jungfrurna, som
följa henne i en symmetrisk anordning, hvars enformighet är öfverraskande hos en så
liffull kompositör som Walter Runeberg.
Då jag nämnde vår Romarskola, bör jag tillägga att den numera är upplöst,
sedan Runeberg bosatt sig i Paris och äfven dess yngste medlem, Robert Stigell,
lemnat San Luca, för att ingå i Caveliers atelier. Af dennes hand ses på verlds-
utställningen en ganska täck liten Amor, som konstnären huggit sjelf i marmor, och
en Wellamo eller finsk vattennymf, utförd i gips. Är det Rom, som icke mera till-
fredsställer, eller Paris, som drar till sig, alltnog att vår bildhuggarkonst kan numera
anses hafva inträdt i ett nytt skede. Så gick det ock i tiden med vår målarkonst,
som efter att länge hafva sett sig om i Tyskland, nu för tiden mestadelen håller hus
i Paris. Adolf von Becker var den, som till först för snart tjugu år sedan sökte sig
väg dit, och han är ock onekligen bland de nu lefvande den, som på verldsutställ-
ningen intar första rummet, eftersom Edelfelt är tillstädes med blott en bild och
Jansson, den mycket lofvande och tidigt bortryckte, ej mer är bland de lefvandes
antal. von Becker förenar med en ihärdighet, som aldrig tröttnat att söka, än hos
Couture, än hos Hébert eller Bonnat, också någon gång på egen hand, ett ganska
lyckligt form- och färgsinne, och har sålunda bragt det i en del arbeten till en rätt
vacker teknisk fulländning. Med denna formela begåfning kunde ock en konstnär
bra slå sig ut i kejsaredömets tid, då von Becker utbildade sig; då var det nära på
en trossats att konstnärens idéer bestucke sig i studierna, dem han fann tillfälligtvis
och på ett eller annat sätt arrangerade till taflor. Det är dels i finska, dels i fran-
syska hem han rör sig, och hans senaste arbete, »efter middagen», en omarbetning af
ett äldre stycke, röjer huru vidt man på detta sätt kan åstadkomma ett inre samman-
hang. Motivet är litet, men tillräckligt för en genrebild, och med fägnad ser man
att det återfinnes hos alla de tillstädesvarande, äfven om deras själstillstånd för till-
fället är mera skenbart än sant återgifvet. Att man befinner sig i en fransysk ar-
betares hem kan ingen vara osäker om; typen är studerad hos en del af personagerne
med en finhet och säkerhet, som ger bilden dess bestående värde. Man sitter qvar
efter middagen vid det afdukade bordet och förnöjer sig åt en liten flicka, som dansar
till farfars eller morfars fiol. Den yngre blusmannen, hvilken står bakom gubbens
stol och med pipan i handen troligen markerar takten, är kanske flickans far, och
qvinnan vid bordet med en pys på armen kan man hålla för hennes mor, ehuru hon
väcker en obestämd erinran om Luinis madonnor. På hvilken fot de tvenne öfriga
figurerna, en smed vid bordsändan midt emot gubben och en syperb skönhet & la
Couture, befinna sig i familjen, kan man deremot icke gissa sig till. Något slägt-
tycke eller annat, som skulle bestämdare utreda det inbördes förhållandet, förmärkes
icke, likasom icke heller något djupare själslif hos de enskilta, någon innerligare ton
af husligt samlif i det hela. Så mycken idealitet får man icke begära af en genre-
målare ur denna skola. Nog af att personagerne hvar för sig äro fint karakteriserade,
att de tillsammans bilda angenäma grupper, att teckningen är solid och färgen char-
mant; kommer dertill att de åtminstone ge sig min af att deltaga i ett gemensamt
motiv, så är der mera komposition än denna riktning i den moderna genrekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
