Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
vanligen består, och vi skulle icke underlåtit att meddela en afbildning af detta verk,
som tillhör kejserliga palatset i Helsingfors, om ämnet varit inhemskt.
Till den franska konsten har äfven Gunnar Fredrik Berndtson anslutit sig. Jag har
tyvärr icke haft tillfälle se hans tvenne genrebilder »ett schackparti» och en scen ur
konstnärsateliern. Den förra är på väg till hemlandet för att deltaga i täflan om
Finska statens pris, den senare, som af kännare blifvit ganska väl bedömd, var ut-
stäld i pariser-salongen och lär vara såld till England. Hemma på konstföreningens
exposition hade den unge konstnären ett porträt, som öfverraskade genom enkel och
stylfull uppfattning.
Deremot tillhör Arvid Liljelund Tyskland med själ och hjerta. Född 1844 i Ny-
stad, R. V. Ekmans hemstad, har han denne verksamme lärare att tacka för de
första väckelserna. I konstföreningens skola lärde han teckna, men det var i Dässel-
dorf och Mänchen hans skaplynne utvecklades och bestämdes. Ett års vistelse i Paris
gick så godt som spårlöst förbi. Den virtuosa behandlingen, elegansen och behaget
äro icke hans starka sida; den bild, hvilken vi meddela i fotografi, har en ganska
trist färg, och ovisst är om perspektivet ens är korrekt beräknadt. Konstnären, som
med förkärlek uppehåller sig i våra sydvestra skärtrakter, förstår icke rätt att af-
vinna deras, visserligen icke heller tacksamma lefnadsformer någon yttre skönhet.
Men hans bilder ur detta folklif besitta dock högst anmärkningsvärda förtjenster, och
vi hafva icke tvekat att införlifva en af de nyaste med vårt Album. Med öppen och
kärleksfull blick fördjupar han sig i sina kunders själslif, och hvad han der iakttar
uttrycker han i markerade gestalter, ofta af ett bestående värde; någongång griper
han lyckligt äfven de ögonblickligaste rörelser, särdeles hos barnet. Hans bilder äro
mestadelen klara, de lemna oss icke i någon villrådighet och behöfva icke långa ut-
läggningar, och dock väcka de en lång rad af tankar; man kunde lätt skrifva be-
rättelser till dem. »Den unge virtuosen» är ett af dessa söndagsbarn med sinne för
det ideala, dem ödet stundom nyckfullt låter födas i den låga hyddan. Detta har
konstnären velat uttrycka genom någonting strålande i gossens anlete, men minen
har på samma gång råkat bli så vacker, att hans uppsyn icke rätt stämmer till
familjens fysionomi. Man måste misstänka att här är en tysk modell, som kommit
in i den finska genrebilden, kanske för att gossens högre begåfning desto bättre skulle
uttryckas. Också är det icke med någon slags moderlig beundran gumman blickar på
honom från sin bakning. Detta lofvar icke godt, då gossen skall söka att ur dessa
låga förhållanden bryta en väg för sina konstnärsanlag. Hos gubben har han säkert
mera bifall att påräkna. I den gamles kritiska leende ligger en förnöjelse och be-
låtenhet, som gossen kan bygga på, om blått Vår Herre vill välsigna strömmings-
noten. Förtjenstfull som psykologisk studie är gubben ock en lyckligt funnen bild
af det betänksamma, i kampen för tillvaron väl bepröfvade folk, som bebor våra
kuster.
Om en annan af våra tyske konstnärer, Fredrik Ahlstedt, som plägat fägna oss
med sina enkla och sanna vinterstycken, är åt detta håll intet att förmäla. Hans
andel i konstföreningens utställning bestod af porträt, bland hvilka ett af sånger-
skan fru Achté, bestäldt för Finska teaterns foyer, var förtjent af uppmärksamhet.
Liksom Severin Falkman, Alexandra Såltin och andra, har han sysslat med altartaflor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
