Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
hvilket, Gud bättre, icke just är någon aktningsvärd gren af den finska konsten. De
små summor i jemnförelse med så svåra ämnen, dem våra landsförsamlingar pläga
anslå för ändamålet, göra det omöjligt för konstnären att ge sig in på ett alvarligt
och sjelfständigt skapande, aldra minst under så brydsamma tider som de närvarande.
Som i figurmålningen så ega vi ock i landskapskonsten en fransysk såväl som
en tysk riktning. Berndt Lindholm, som framträdde i fjolårets Album, är då mästaren i
den förra, under förutsättning att han ännu kan räknas till vår konst, då han, såsom
bosatt sedan ett antal år i Göteborg, icke vidare hemtar sina ingifvelser från hem-
landet. På vår yngre generation kan han numera icke utöfva något omedelbart in-
flytande. Hans tvenne landskap på verldsutställningen äro mig obekanta, men å
finska konstföreningens exposition förliden vår fans en hafreåker från Göteborgstrakten,
som röjde denne konstnärs betydande egenskaper, en genial penselföring och en ögon-
förvillande natursanning. Af ett helt annat skaplynne är Gudes forne elev, Hjalmar
Munsterhjelm, hvilken här hemma är den ledande konstnären på landskapets område.
Fritt och sjelfständigt uppfångar han naturintrycken och disponerar öfver dem med
mästerlig lätthet. Vid sidan af Lindholms naturporträt, kunna hans bilder förefalla
flyktigare utförda, och väl händer det stundom att stämningen icke är synnerligen
djup, men sällan slår det felt att icke effekterna samverka till en helbild, i hvilken
åskådaren lätt och gerna ingår, der han känner sig hemmastadd och lyssnar med
välbehag till stämmor från våra leende insjövikar, af månen försilfrade fjärdar eller
af stormen piskade kuster. Under året har hans pensel frambragt många småstycken,
men icke något större eller rätt betydande. Jag sparar derför en utförligare karak-
teristik, till dess ett tillfälle erbjuder sig att meddela något nytt verk af denne fram-
stående konstnär.
En elev af Gude är äfven Oskar Kleineh, ehuru han sedan i Petersburg utbildat
sig under Bogoljuboffs ledning till marinmålare. Han är den ende af våra konst-
närer, som i någon nämnvärd mån emottagit inflytelser från vårt östra grannland,
men hvari de egentligen skulle röja sig i hans konst, kan jag icke säga. Det är med
friskt och hurtigt sinne han rör sig på Finska vikens vatten, men äfven vid kusterna
af Bretagne har han ofta uppehållit sig, och deremellan har han gjort en och annan
utflykt till de gammalmodiga städer, som dölja sig i detta landskaps bergiga inre.
Till verldsutställningen har han sändt en förträfflig nattlig scen från en af dessa
städer, samt ett marinstycke från bretagnesiska kusten, der vågsvallet drifvit en
skonare in i bugten vid den tvärbranta klippstranden.
Till ingendera af dessa riktningar kan man räkna fröken Fanny Churberg, ehuru
hon studerat både i Paris och i Dässeldorf. Hon har sitt eget kraftiga manér, bero-
ende på en viss förkärlek för naturens starkare kontraster och en säker analys af
dem. Hennes ställning inom vår konst, hos hvilken man hellre kan anmärka en viss
fromsinthet än någon böjelse för vågstycken, är så exceptionel, att jag måste nämna
henne, ehuru hennes utställning i konstföreningen detta år bestod endast af ett stort
antal små, med käck hand fixerade, mestadels bistra miner på naturens anlete.
Öfverhufvud kunde man redan på bildernas format se hvilket ogynsamt år den
finska konsten genomlefvat. Konsthandeln har liksom all annan köpenskap legat nere
under så ovissa yttre förhållanden. Emellertid har jag att anteckna ett för våra för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
