Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - August Strindberg, Röda rummet, anm. af B. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
literatur.
met skryta roed en mängd skildringar, som ifrån början till slut
äro mästerstycken i psykologisk analys, i natursann framställning,
i träffande satir. Såsom exempel må nämnas de kapitel, som
bära till öfverskrift »Herrar och hundar», »Från Nya kyrkogården
till Norrbacka», »En själ öfver bord», »Sista brickan» och »Jesu
efterföljelse». Det förstnämda kapitlet innehåller en så präktig
skildring af en orgie, alt man tycker sig se personerna
lifslef-vande framför sig, och rusets olika stadier analyseras der på ett
sätt, värdigt Emile Zola. Begrafningsscenen på Nya kyrkogården
har af flere blifvit framhållen såsom en perla i samlingen, och
de vid grafven utsagda orden »Af ande är du kommen, till ande
skall du åter varda!» gripa med en på samma gång förfärande
och befriande makt — förfärande, när man tänker på den ritual,
som de äro ämnade att ironisera. De naturskildringar, som
förekomma i boken, torde räknas bland de allra bästa, som vår
litteratur eger, ja tåla jemförelse med Turgénjevs eller J. P.
Jacobsens. Om författaren ej älskar någonting annat, älskar han
dock naturen — derpå kan ingen tvifla. Också gå hans angrepp
ut på det onaturliga i den menskliga sammanlefnaden, på lögnen
och skrymteriet i alla möjliga former. Detta ger hans bok en
sedlig, djupt allvarlig prägel — något som det kan tyckas vara
behöfligt att påpeka.
Röda rummet är således redan i sig sjelf ett märkvärdigt
och förtjenstfullt arbete. Men äfven i literaturhistoriskt
hänseende har det sin betydelse. Det utgör nemligen det första
kraftiga beviset derpå att de mäktiga strömningar, som
karakte-sera vår tid, ändtligen trängt så djupt ned äfven i vårt andliga
lif, att de kunna verka befruktande på literaturen. Genom Röda
rummet har Strindberg hos oss banat väg för realismen och
pessimismen — dessa uttryck för det sanningssträfvande, som går
igenom tidsandan, och för det otillfredsstälda frihetsbegär, som
ligger och sjuder på bottnen samt långsamt förbereder en religiös
och social reformation. Med Dickens till sin förebild, med Ibsen
till sin ledsven och med Zola som kamrat har han anstalt forskningar
inom en mängd områden, hvilka stå i sammanhang med det
menskliga lifvet, studerat sig in i de flesta bland nutidens
brännande frågor samt observerat, reflekterat, samlat. Äfven om man
i allo ej kan sympatisera med den riktning, hvarpå han slagit
in, bör man dock hålla honom räkning för, att han verkligen
med allvar slagit in på någon riktning och derigenom bidragit
till att höja vår literatur ifrån det utmattningstillstånd, hvari den
f. n. befinner sig. Bättre att lefva ett friskt lif, om än det går
till öfverdrifter, än att sitta hängsjuk och ’forslöas af brist
på verksamhet! Nödvändigheten af den reaktion, för hvilken
Röda rummet nu går i spetsen, må försona oss med öfverdrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
