Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - August Strindberg, Röda rummet, anm. af B. M. - W. Bolin, Shakspeares dramatiska arbeten, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
ii 7
terna. Skalle Strindberg verkligen taga steget fullt ut till
naturalism och nihilism — nå, det torde här i landet ej hafva
några menliga följder utom för honom sjelf. Men sannolikt är
Röda rummet att betrakta som den explosion, hvarom det talas
i slutet af boken — en explosion, som möjligtvis kommer att verka
befriande på författarens egen uppfattning. Åtminstone skall
man — genom att göra Strindberg sjelf till föremål för en
psykologisk analys — göra den upptäckten, att han i grund och
botten ej är så nihilistisk, som han utger sig för att vara och
— som han kanske tror sig vara. Den som intränger i hans
författarindividualitets allra heligaste (ty han är ej
ogenomtränglig, som han påstår sin hjelte vara) finuer helt visst, att hans
jättestormning mot det bestående’ har sin förnämsta orsak i
tillfälliga inflytelsers omotståndliga makt. Det kapitel, som
handlar om föredraget i arbetareföreningen, ger en klar inblick i hans
författaresjäl. Olle Montanus utfar d&r emot allt svenskt, på ett
sätt som är värdigt en dårhuskandidat, blir genom ständiga
afbrott upphetsad att säga vida mer än han ämnat och önskade,
får slutligen stryk och köres ut, blir af en vän öfverbevisad om
att han förgått sig och säger då: »Ja, det var sorgligt. Och
jag tyckte att jag hade det så klart! Men det var skönt att få
bränna till dem lite ändå.» Röda rummet gör intrycket af att
vara i stort hvad nämda föredrag är i smått, och sannolikt är
dess författare beredd att gifva samma replik som Olle.
Strindberg har verkligen ibland, tyckes det, ansträngt sig med att
karri-kera sin omgifning — i den tron att han målat strängt efter
naturen, och med att skrufva upp sig till en lifsåskådning, soin
i grund och botten ej är hans öfvertygelse. Det ligger deri en
yttring af ett visst spelande-komedi-med-sig-sjelf, ett slags
alra-qvisteri, som i längden kan blifva farligt nog och som utgör ett
högst betänkligt kännetecken, om det förekommer hos den som
uppträder i sanningens och den sanna frihetens tjenst. Skall
Strindberg öfvervinna detta sjelfbedrägeri? Skall han blifva sann
emot sig sjelf? Derpå beror till stor del hans framtid som
författare.
B. Af.
W. Bolin. Shakspeares dramatiska arbeten efter C. A. Hagbergs
öfversättning med hänsyn till den sceniska framställningen och
för läsning i hemmet bearbetade. Illustr, praktupplaga med
öfver 600 illustrationer af Sir John Gilbert. 1 häft.: Romeo
och Julia. Lund, Gleerup 1879. Pris 1 kr.—1, 50.
Det gifves en krets af Shakspeareläsare — säges i
subskriptionsanmälan till detta arbete — hvilkas »anspråk hos andra
folk längesedan blifvit tillgodosedda genom utgifvandet af s. k.
Ny Sv. Tidskr. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
