Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - W. Bolin, Shakspeares dramatiska arbeten, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
ii 6 literatur.
familjeeditioner af skaldens verk. Till denna krets höra de,
hvilka vilja njuta af Shakspeares snilleverk, utan att i lärda
kommentarer leta efter förklaringen på mera eller mindre dunkla
anspelningar; de, som vilja läsa dem i hemmets cirkel utan att
behöfva stöta något öra genom uttryck, i hvilka Shakspeare allt
för mycket skattat åt sin samtids i vissa fall föga granntyckta
smak, öfver hufvud de, hvilka med all aktning för det 16:de
århundradets Shakspeare, dock egentligen hafva intresse för den
oförgänglige skalden. I hufvudsaklig mån sammanfaller med dessa
läsares anspråk äfven deras, hvilka älska att i boken återfinna
samma Shakspeare, som de lärt sig att beundra på scenen.
Sällan torde skaldens dramer numera gå öfver skådebanan i
oförändradt skick. Vår tid är i fråga om sceniska vanor och
fordringar i många stycken allt för olik drottniug Elisabeths
tidsålder för att något sådant rätt väl skulle låta sig göra. Vi
hoppas att vår upplaga i fråga om vidtagandet af nödiga
om-jeinkningar — t. ex. för undvikandet af allt för täta scenskiften
— skall på samma gång visa allt önskligt tillmötesgående mot
den moderna teaterteknikens kraf och derjemte röja den större
pietet för skalden, som alstras af ett djupare inträngande i
hans verk.»
Det kan ej nekas, att detta program i sin allmänhet
innehåller mycket sant. I tillämpningen beror det emellertid på,
huru vidsträckt man fattar och gillar dessa samtidens fordringar
på att tillgodoses på bekostnad af forntiden. Vi tro för vår
del, att man i kulturhistoriskt så väl som estetiskt intresse bör
låta den senare, forntiden, få gälla alt hvad den kan och endast
stryka bort hvad som är antingen för scenen outförbart. eller för
familjeläsningen outsägbart. Till den senare klassen höra utan
fråga de många mustiga qvickheter, som Sh. i dialogen tillåter
sig och hvilka icke gerna kunna uppläsas i en familjekrets utan
att komma unga flickor att rodna. Det förtjenar erkännande,
att bearbetaren ej blott uteslutit dessa utan äfven stundom, du
det för sammanhanget varit nödigt, ganska fyndigt ersatt dem med
andra, hvarpå som prof kan nämnas Mercutios svar till amman,
då hon förvånar sig öfver att han helsar god afton i stället för
god morgon (II, 3). Men ingen flicka behöfver rodna öfver,
att Capulet talar om »liktornar» (Hagberg I, 5), och att ändra
detta uttryck till »trånga skodon» (Bolin, I, 9) synes oss vara
ett onödigt pryderi, som bevisar, att bearbetaren trots
tvifvelsutan lofvärda afsigter icke haft mod att ställa sig på den
bredare basis, som vi ofvan betecknat såsom den enda riktiga. Det
är visserligen sant, att en grefve nu för tiden skulle finna det
opassande att i en balsalong högt alliuléra på damernas
lik-tornar, men lika säkert är, att det pa Shaksperes tid icke var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
