Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatcr.
127
(lade att kasta den svenska planen med dess betungande vilkor
öfver bord, för att antaga det billigare danska förslaget.
Dock är af alt klart, att äfven om Kristians nya anbud icke
framkallats genotn upptäckten af Gustaf Adolfs plan, skulle eu
dylik upptäckt, långt ifrån att hålla honom tillhaka, snarare
äggat honom därtill; hans senare uppträdande bär därom tydligt
vittne. Det var emellertid händelsernas snabba utveckling i
Tyskland och de förnyade ihärdiga och positiva anbuden af
engelska gesanten, som förmådde honom att i Januari 1625
öfvergifva sin förra tillbakadragna ställning, och han möttes villigt
af de engelska statsmännen, hvilka under trycket af en finansiell
förlägenhet, som författaren klart skildrar, voro glade att komma
ifrån för godt pris. Det lättsinne och deu politiska
inskränkthet som de visade i bela denna fråga kommer betraktaren att
med blidare ögon bedöma Kristian IV:s visserligen i öfrigt föga
lysande statskonst. Han var nu indragen på en bana, som
ovilkorligen förde till hans nederlag, därför att kan kastade sig in
i striden, utan att hafva beräknat dess vidd eller försäkrat sig
oro de medel, sora voro nödväudiga för att segra.
För den omfattande evangeliska alliansen fans emellertid
härefter ringa utsikt. En hvar som kände förhållandena anade,
att Gustaf Adolf ej skulle finnft sig i ett danskt direktorium. Ja
man fruktade, att sakernas nya vändning skulle föra därtill, att
han icke toge någon direkt del i tyska kriget, men ingen kunde
dölja för sig betydelsen af att den protestantiska saken skulle
gå miste om bistånd från en furste, hvars militära snille ocli
krigiska resurser redan voro allmänt erkända. De holländske
statsmännen hoppades undvika denna fara genom att föreslå, att
de bägge nordiske konungarne skulle uppträda oberoende af
hvarandra i spetsen för hvar sin här och dela mellan sig de
förbundnes understöd. För Kristian IV var redan detta att fästar för
mycket afseende vid Gustaf Adolf. För den senare åter var det
for litet och framför alt for obestämdt; han tog ej del i striden
utan fortsatte sitt krig med Polen. Hans saratid klandrade
honom, anseende att han af afundsjuka öfvergifvit den sak han
omfattat. Men för den, som i sitt sammanhang och efter
handlingarnas vittnesbörd öfverskådar Gustaf Adolfs hela uppträdande
i denna fråga, ter sig saken annorlunda. Han hade, då ingen
annan vågade träda fran, genast och utan omsvep förklarat sig
färdig att låna protestantismens sak sitt goda svärd och uppgjort
en fullständig krigsplan. Så kommer Danmark, som förut hållit
aig undan, och förstör utsikterna för hans plan. Äfven om både
han och hans kansler icke varit fullt öfvertygade, att Kristians
uppträdande endast afsett att omöjliggöra den svenska planen,
kunde de aldrig gå in på några förslag, hvilkas otillräcklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
