Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ex tafTel-historia.
någon svårighet att fullt lefva sig in deri. Hans frändskap
med antiken visar sig särskildt i hans förmåga att skildra
en drastisk scen utan att pruta af något på framställningens
skönhet och grazie. Deri är Tizian mera antik än de fleste
af hans samtida.
Men fullt modern är han i färgen, som hos den
vene-tianske mästaren är framställningens hufvudmedel. Utan
tvekan torde man kunna sätta hans kolorit högtöfver äfven
den störste grekiske målares; så mycket säkrare som Tizian
häri öfverträffar de allra fleste ej blott af sina samtida utan
äfven af senare moderna målare. Behandlingen i taflan*
är mindre bred och fri än i Tizians senare verk, t. ex.
äfven i »Bacchanalen», och dock mera koloristisk än i de
tidigare. Hela scenen, säges det, badar i ett mildt
harmoniskt ljus, hvilket likasom böljar i fina vågor från skugga
till renaste klarhet. I mellanplanet stå dunkelgröna träd fram
mot den solbelysta gräsmattan, och i bakgrunden faller
ljuset på ett torn framför en hög bergskedja. Något till
venster ser man resliga trädstammar med frukter hängande
bland de lummiga grenarne ; mellan träden ett hus, längre
bort träd och en klar blå himmel, öfver hvilken hvita
molntappar segla. —
En sådan rik och poetisk landskapsbild är för oss, ig:de
seklets menniskor, ingenting ovanligt, men den var det då;
man kunde svårligen anträffa dess motstycke utom Venedig
om icke möjligen hos någon enstaka flandrisk mästare. Och
alldeles säkert är, att det icke fans i antiken.
Men vi återtaga vår berättelse, och gå då några år
tillbaka, från Madrid till Rom i allra första böljan af
1600-talet.
Det italienska måleriets högsommar var förbi. Längst
räckte den i Venedig. Men stormästaren, hundraåringen
* Då förf. ej sett taflan annat än i fotografi och gravyr, måste han
för koloriten anlita andras auktoritet, främst Tizians förträffliga biografer
Crowe & Cavalcaselie, hvilka äfven meddela taflans historik. Julius Lange
i sin förträffliga uppsats, »Rubens’s Framstilling af Mennesket* (Nordisk
Tidskrift 1880 h. I) gör äfven jemförelse mellan Rubens och Tizian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
