Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAPVEL-HI3T0R1A.
171
Tizian var nu längesedan död (d. 1577), döda voro
äfven hans förnämste efterföljare, en Paolo Veronese,
Tintoretto m. fl. I det öfriga Italien började just nu en
helsosam reaktion mot den allmänt rådande manierismen genom
de sinsemellan motsatta grupperna, eklektikerna och
naturalisterna. Caracciernas skola kunde genom sitt lärda studium
af de stora mästarne för en tid hejda förfallet, om också
icke gifva impuls till en verkligt lifaktig konst. Den
italienska naturalismen åter införde genom sitt omedelbarare
förhållande till verkligheten en ny insats i konstlifvet, hvilken
dock först senare i lifskraftigare konstskolor skulle komma
till full utveckling.
Just i denna brytningstid, sjelfva året 1600, kom till
Italien en tjugutvåårig flamländsk målare, hvilken i den
europeiska målarkonstens följande öden skulle spela en af
de mest ingripande rollerna. Den unge målarens namn var
Peter Paul Rubens. Son i en ansedd borgarfamilj i
Antwerpen, hade han fått en mycket vårdad uppfostran och i
likhet med adliga ynglingar då för tiden till och med varit
anstäld som page i ett furstligt hus. Men då hans
ovanliga konstnärsanlag togo ut sin rätt, fick han åtnjuta
undervisning hos några Antwerpen-mästare. Den siste af dem
var den berömde Othon van Veen, som invigde honom i de
då öfver hela Europa gällande italienska konsttraditionerna.
Äfven den literära smaken i Rubens eget hem
motsvarade den rådande italienskt-klassiska smaken i måleriet. De
i dessa traditioner utbildade målarne åtnjöto hemma i
Flandern det högsta anseendet; t. ex. Fr. Floris, hvilken skall
ha räknat ej färre än 126 lärjungar i sin atelier. Och
äfven i utlandet t. o. m. söder om Alperna vunno flere af
dessa målare ett visst rykte och fingo anställning vid
hofven, såsom t. ex. Paul Bril Spranger och Pourbus d. y.
Till Italien stod derför naturligen hvarje ung målares håg.
Och de spanska Nederlänedrnas artister stälde så mycket
hällre sin kosa dit, som Spanien denna tid som bekant
äfven var en inflytelserik italiensk makt.
Altnog, vi finna som nämdt den unge Rubens i
århundradets första år uti Italien, der hans målar-talang i förening
Ny Sv. Tidskr. III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
