Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
en tafvel-hi8t0ria.
med hans verldsmannabildning samt Albrekts och Isabellas
ampla rekommendationsbref snart skaffade honom en
anställning hos den konstälskande Vincent Gonzagua i
Mantua, Tassos beskyddare. Dit flyttade han från Venedig,
som betecknande nog, var den första ort han uppsökt
uti Italien, och der han under flitiga studier uppehållit sig
det första halfåret. Han fick nu för hertigens räkning
kopiera italienska målares arbeten och användes för öfrigt vid
hofvet som ett slags konstråd. Hofven voro som bekant
denna tid medelpunkter af den mest ingripande betydelse
för hela det sociala och artistiska lifvet. Vid hofven gjorde
de unga männen ur de högre klasserna likasom
konstnärerna merendels sin uppkomst. I deras tjenst grundlade
de förstnämnde sin samhällsställning och fingo de senare
de beställningar, som skaffade dem bröd och rykte.
Vi finna Rubens nu än i Madrid, än i Venedig, Milano,
Bologna, Florenz, Genua, än i hertigens följe, än ensam,
ständigt kopierande, tecknande, målande, än för sin
herres-än för egen räkning. Längre tider åren 1601, 1606—1607,
1608, fick han arbeta i Rom. Här trifdes han bäst och
dröjde, så länge] han kunde. Ty här egde han de rikaste
tillfällena till det, hvilket naturligtvis gälde för honom sjelf
som hufvudsaken med hans vistelse i Italien, nämligen att
få se och lära utaf de store mästarnes verk.
Endast få sjelfständiga kompositionen af hans hand hör
man omtalas, men så många fler kopior. Den otroliga
arbetsförmåga, som tillhörde honom och som gjorde honom
till den kanske alstringsrikaste artist i hela konsthistorien,
utmärkte honom redan nu. Alla de stora mästarne
beundrade och studerade han. Man känner från denna tid
kopior efter Rafael, Correggio, Lionardo da Vinci m. fl. Men
mera befryndad kände han sig med sådana mästare som
Michel Angelo och ändå mera med venetianarne såsom
Paolo Veronese och Tintoretto, och allra mest synes han
känt sig dragen till Tizian. Upplysande är att se det sätt,
hvarpå dessa senare mästare funnos representerade i hans
rika tafvelsamling under senare år. År 1625 sålde han till
hertigen af Buckingham 13 dukar af Veronese, 17 af Tinto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
