Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ex tafvel-historia.
173
retto och 19 af Tizian. Och dock egde han qvar vid sin
död (1640), bland 319 taflor (de flesta naturligtvis målade af
honom sjelf (93) och samtida Nederländare), 6 dukar af
Veronese, 6 af Tintoretto och 10 af Tizian. Men dessutom
funnos bland hans artistiska qvarlåtenskap ej färre än 20
porträtt samt några stora figurtaflor kopierade efter Tizian.
Bland dessa sistnämnda anträffa vi nu vår gamla bekanta:
»Offringen åt Venus», likasom också »Bacchajialem.
Vid försäljningen af Rubens’ konstsamling, uppträdde
Europas mest lysande konstälskare som köpare, kejsaren af
Tyskland, konungen af Polen, kurfursten af Bäjern, kardina
Richelieu m. fl. och främst konungen af Spanien. Högst
sannolikt är, att Filip IV, hvilken två år förut, såsom vi sett,
fått de två Tirianska original-taflorna i present från Rom, nu
från Antwerpen förvärfvade de Rubenska efterbildningarne.
Säkert är, att de under Carl III (1759—88) funnos i Madrid,
der de befinna sig än i dag. Om sättet hvarpå de
sedermera kommit derifrån till vår hufvudstad känna vi intet med
bestämdhet. Man vet, att de egdes af marskalk
Bernadotte. De gingo sedan i arf till konung Carl XV, som
redan under sin lifstid förärade dem till vårt nationalmuseum.
Af befintliga data framgår emellertid, att Rudens sett
och kopierat Tizians bägge taflor i Rom, just under den
åtta-åriga studietid (1600—8) i Italien, vid hvilken vi
derföre dröjt. Icke i Spanien; ty vid Rubens första resa dit
(1603—4) funnos de icke der ännu, men ej häller vid hans
andra besök derstädes (1628—9). Icke häller i Italien
senare än 1608, ty han kom aldrig mer dit.
De tillhöra således Rubens’ första utvecklingsperiod.
Och deras stora intresse ligger deri, att de göra oss till
vittnen i en täflingsstrid mellan den störste flamländske och
den störste italienske färgkonstnären. Ty Rubens, taflor äro
inga trogna kopior eller rättare icke kopior alls utan, som
man träffande sagt, fria öfversättningar*. Och de bära så
afgjordt sin mästares stämpel, att den som lärt känna
Rubens’ målningssätt, här svårligen kan misstaga sig på hans
* F. Sander, Nationalmuseum, IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
