Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tafvel-h1st0r1a.
175
från hans hand. — Men visserligen står han i dessa
ungdomsarbeten ännu icke på mästerskapets högsta höjd.
I våra dagars ästetiska analys gör man sig
förklaringen af de historiska företeelserna stundom altför lätt, då
man helt kategoriskt påstår, att konstverket blott är ett
direkt uttryck eller till och med rent aftryck af den inre
menniskan. Ur denna förklaringsgrund blir det svårt att
förstå, hur Rubens, som ofta är bullrande och öfverdådig,
till och med rå, stundom banal i form och uttryck, kan
vara denne fint bildade, af sjelfbeherrskning och jämnmod
utmärkte, sobre och huslige, ömsinte, till och med på sitt vis
religiöse man som han i verkligheten var. Mycket
förklaras af hans flamländska lynne, och flamländskt är som man
vet än i dag hos grannfolken liktydigt med hvad Tyskarne
kalla »das Derbe, Massige und Ungenirte». Mycket
förklaras också af tiden, som tålde en god portion råhet i sed
och fantasi samman med hög själsodling, — man erinre sig
Rubens’ samtida: Shakspeare.
Men man far ej häller glömma, att den bild-skapande
fantasin är ett element för sig hos menniskan, hvilket
följer sina lagar och lifsvilkor och ofta i stor frihet lyder
böjelser, som leda åt andra håll än menskans i öfrigt. Ofta
ligger derföre konstverkens psykologiska intresse icke i
öfverensstämmelsen med utan tvärtom i (den relativa och
par-tiela) motsättningen till konstnären-menniskan. Och just i
detta fantasins lif på egen hand är barock-tidehvarfvet
särskildt märkligt. Ämnena i konsten voro allmänt gifna:
kristliga och antikt-mytologiska; men oftast rådde ett
mycket tillfälligt förhållande mellan ämne och bild. Och sjelfva
de antika ämnenas art gjorde konsten hvarken folklig eller
nationel i vår tids mening.
I alt detta var barocken en fortsättning på renässansen,
men den dref splittringen ett steg längre. Barocken bildar
genom den fantasins suveränitet, som den gjorde gällande,
en motbild till nyromantiken, fast den förras inbillningskraft
var mera plastisk, och hela riktningen mera naiv. Fantasin
tumlade om i sin verld i en obundenhet, ja ett sjelfsvåld,
som ofta kränkte både ämnets fordringar och konstens la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
