Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225 SATSER I SVENSK VERS LÄ RA.
accentfriheten, och dermed bröto de ej blott med
fornyr-öalag, utan äfven med de romanska folkens versbehandling,
för hvilken ännu i dag accentfriheten är så fullständig, att
deras vers i detta afseende föga skiljer sig från prosan (så
kan t. ex. i den italienska endecasillabo accent falla på
hvilken stafvelse som hälst utom den femte, nionde och
elfte, hvaremot man som bekant i svenskan liksom i tyskan
fordrar accent på endast jämna stafvelser i s. k. jambisk
och på endast udda stafvelser i s. k. trokaisk rytm o. s. v.)*.
Den så bestämda, på en gång stafvelseräknande och
likformigt accentuerande versen blef nu i tvänne århundraden,
ja till och med ända tills dato nästan oinskränkt herskande
i den svenska konstpoesien. Frågar man sig, hvar något
föredöme finnes till denna likformiga accentuering, hvilken
både i Tyskland och Sverige blef gällande, utan att hafva
stöd vare sig i forngermanska eller romanska
egendomligheter, så finnes blott ett svar: i medeltidens latinska hymnik.
Nå väl — hör jag någon antikvurm utropa — der ha
vi altså ett tillräckligt skäl, hvarför vår verskonst bör
bindas just af den latinska prosodiens och metrikens lagar! —
Ja, detta vore alldeles riktigt, om det kunde visas, att
medeltidens latinska vers behandlades i enlighet med antikens.
Men detta är så långt ifrån fallet, att den tvärt om var
något helt annat. En blick på några populära
medeltidshymner skall visa detta.
Hvar finnes i antiken någon förebild för
strofbyggnaden i »Dies iræ» eller »Stabat mäter»? Hvar finnes
någon stymmelse till motsvarighet mot den konstrika
rimflät-ningen i »Rosa rörans bonitatem»? Ingenstädes. Och lika
litet som verssystemet är grundadt på antiken, lika litet
är den enskilda versen detsamma. Betraktom t. ex. Dies
iræ, dies illa! »Denna vers är en diameter trochaicus» —
skall man kanske säga. Långt derifrån; den skulle i så
fall vara så felaktig, att knapt den sämste versmakare i
antiken skulle vilja sätta sitt namn derunder. Det två gån-
* Att — såsom ofta sker — tala om femfotade »jamber» i de romanska
språken är således ett fullkomligt nonsens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
