Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Satser i Svensk verslära, af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 SATSER I SVENSK VERS LÄ RA.
det vanliga uttalet, måste äfven i vers blifva den
bestämmande normen», men detta medför icke nödvändigt, att den
skall vara den uteslutande bestämmande normen eller att
icke en annan norm skall kunna tänkas vid sidan af den
förra och modifierande densamma. »Det folk, för hvilket
man skrifver», skall också, om det icke är dess mera öfvadt
i deklamation, vid uppläsningen af ett poem snarare
förfalla i det felet att rytmisera altför maskinmässigt, än i det
motsatta att läsa versen såsom prosa — hvilket bevisar,
att, »ett gifvet schema» fordras redan af sjelfva instinkten.
Jag vill visserligen icke förorda ett maskinmässigt
rytmise-rande såsom det riktiga, men tror, att schemat dock såsom
en hälft genomskinlig grund måste ligga under
deklamationen, på samma sätt som taktaccenten ligger till grund för
den musikaliska rytmen utan att likväl mekaniskt
framhäf-vas i det lediga musikaliska föredraget. Jag vädjar till alla
våra nu lefvande skalder att afgöra hela vidden af den
fruktansvärda revolution som skulle uppstå, i fall de
förbjö-des att någonsin i den metriskt betonade halffoten i trok:
aiskt eller jambiskt versslag anbringa en stafvelse, «om i
prosa måste läsas obetonad, eller tvärt om att metriskt
försvaga en prosaiskt betonad; ja man skall inom hela
svenska literaturen endast kunna visa mig ytterst få poem, der
ettdera ej någon gång i någon mån skett. Att vid
lagstiftning i vers gå spekulativt och konstruktivt till väga, är
alldeles afvita. När J. A. A. i blott fyra strofer af Runeberg
finner ej mindre än 59 (säger femtionio) fel, så kan detta
rimligtvis ej betyda annat än att, om någonting är felaktigt,
så är det just granskarens egen princip. Lika gerna kunde
man stryka all svensk poesi och säga, att vi slätt aldrig
egt någon metrisk form. Men detta vore ungefär detsamma
som om någon, på den tiden, då den bekanta
flogistonteo-rien visades ej kunna förklara vissa naturföreteelser, hällre
skulle strukit bort naturföreteelserna än öfvergifvit flogiston.
De metriske puristerne skulle verkligen kunna ha ett
sken af rätt, om den specifika verslag, som ofvan kallats
den modifierande, hade alls intet föredöme i eller samband
med det prosaiska uttalet. Men tvärt om tror jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
