Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några anmärkningar om Darwinismen, af T. Thorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
NÅGRA ANMÄRKNINGAR OM DARWINISMEN. - 258
för sanningens vinnande, än det hvaraf alla i intellektuellt
hänseende normalt utrustade menniskor äro i besittning,
eller som fordra upphäfvandet af en tankelag, t. ex. att
hvarje följd har en grund och att derföre en yttersta grund
måste finnas, * ha redan derigenom uppgifvit anspråket på
allmängiltighet, d. v. s. sanning.
Naturforskaren utgår alltid från antagandet af
sinneverldens realitet; ** men han kan ej undgå att märka, att
utom den sinliga erfarenheten, som lemnar materialet för
naturvetenskaperna, det också finnes en annan erfarenhet,
vunnen genom iakttagelser på menniskans själs-lif. Logik,
psychologi o. s. v. äro också på erfarenhet grundade
vetenskaper. Att då, för en förutfattad verldsåskådnings skull,
helt enkelt ignorera eller förneka denna sednare erfarenhet,
eller förvränga dermed sammanhängande fakta, kan ej
öfverensstämma med dens pligt, som, likt hvarje
vetenskapsman, gjort sig sanningens sökande till mål för lifvet.
Naturvetenskaperna lemna, lyckligt- eller olyckligtvis, inga be-
tat, beror hufvudsakligen derpå, att dessa ämnen äro så konkreta, d. v. s.
innehålla en sådan mångfald af sidor och bestämningar, att det är svårt,
ofta omöjligt, att förvärfva sig en fullgod kunskap om dem alla. Då nu
dessa sidor kunna användas såsom utgångspunkter eller premisser för
slutsatser, och då den ena menniskan företrädesvis om ej uteslutande fäster sig
vid vissa af dessa sidor, under det att en annan fäster sig vid andra, ’så
kunna naturligtvis slutsatserna ej undgå att blifva ganska olika.
* Alt hvarje verkan i tiden har sin orsak i tiden, och att man således
ej på denna väg kommer till en yttersta grund, som tanken dock med
nödvändighet fordrar, bevisar blott att denna grund ej är i tiden, utan är ett
väsende, för hvilket tid icke finnes.
** Det tillhör filosofien, vetenskapen om de yttersta grunderna för allt
gifvet, och icke naturvetenskaperna, att söka förklara förhållandet mellan
ande och natur, kraft och materia (= utsträckning i rummets tre
dimen->sionér). Då rum, tid, rörelse innebära för tanken olösliga motsägelser, så
är det gifvet, att de (och dermed äfven hela den s. k. yttre verlden,) endast
kunna äga en relativ realitet, d. v. s. de äro endast verkliga för oss,
och för så vidt vi äro sinligt förnimmande. Att vi, om någonting verkligen
existerade utom oss, aldrig derom skulle kunna erhålla den ringaste kun*
skap, är tydligt deraf, att vi i vår kunskap aldri/ kunna likasom gå utom
våra egna förnimmelser och jemföra dem med en på sidan om dem
liggande verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
