Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297 HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
för ett ändligt medvetande eller utgöra ett sådant
medvetandes inadäqvata sätt att förnimma en verklighet, som i
och för sig är höjd öfver all rumsbestämdhet. Till denna
sistnämda, idealistiska, åsigt om rummet bekänner sig
äfven L. obetingadt, men hans originalitet visar sig däri, att
han icke finner sig tillfredsstäld med det sedan Kant
häfdvunna sättet att bevisa densamma, utan under polemik
häremot vill på en egen väg komma fram till samma allmänna
ståndpunkt.
L:s opposition mot Kant och kantianismen framträder
redan i hans inledande anmärkning, att ett svar på den
föreliggande frågan om »rummets metafysiska värde» icke kan
gifvas eller ens förberedas genom några psykologiska
betraktelser öfver vår rumsåskådnings aprioritet eller
aposte-rioritet, utan att densamma kan besvaras endast och
allenast genom en undersökning därom, huru vida denna
rumsåskådning, som vi nu en gång faktiskt ega och ,icke kunna
komma ifrån, låter förlika sig med våra tankar om en af
vårt medvetande oberoende verklighet, eller om hon,
omedelbart eller fullföljd i sina konseqvenser, är härmed
-oförenlig. Denna anmärkning utgör hos honom en speciell
tillämpning af en allmän metodologisk grundsats. Enligt
honom gäller det nämligen om alla mänskliga förnimmelser,
att vi med hänsyn till deras sanning eller objektiva
giltighet icke kunna (utan vidare) sluta något från deras
psykologiska ursprung eller utvecklingshistoria. Ty detta vore
möjligt blott under den förutsättningen, att vi om det
föremål, till hvilket vår förnimmelse skall referera sig (med
andra ord om »tinget i sig»), redan på förhand egde
tillräcklig kännedom för att därigenom öfvertyga oss om, att
denna förnimmelse genom det sätt, hvarpå densanlma hos
oss uppkommer och utbildas, måste närma sig till detta
föremål eller fjärma sig därifrån. Och naturligtvis finge denna
på förhand gifna kännedom om förnimmelsens föremål icke
vara en sådan, hvars egen objektiva giltighet vore oviss
och behöfde i sin ordning pröfvas genom en
psykologiskt-kunskapsteoretisk undersökning, emedan man sålunda skulle
komma in i en ohjälplig cirkel. Att vilja på rent psyko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
