Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299 HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
betraktas såsom bildande ett sammanhängande helt, såsom
yttringar af en »enhetlig tendens». Att gå tillbaka till dem,
bringa dem till full klarhet och i systematisk ordning
utreda, hvad de innebära, detta är den uppgift, som han
anvisar åt metafysiken och närmast åt hennes första grund
läggande del, som han benämner ontologi. Denna uppgift
— hvilken han äfven betecknar såsom en »kritik af
fördomar» — anser han kunna och böra fyllas sålunda, att man
beslutsamt griper sig an med bestämda (ontologiska eller
metafysiska) problem, hvarvid ett ärligt bemödande att lösa
de motsägelser, hvari man ovilkorligen invecklar sig genom
oriktiga förutsättningar, skall så småningom leda därhän,
att man får syn på de riktiga såsom de enda för tanken
tillfredsställande. Endast på denna väg, menar han, kan
metafysiken hoppas att, om ock styckevis och långsamt,
vinna sitt mål. Ty åt den psykologiska analysen vill han
icke inrymma någon plats såsom inledning eller
utgångspunkt för den metafysiska spekulationen ens i den
meningen, att den förra vore ett tjänligt medel att upptäcka och
katalogisera den senares i och genom sin egen evidens vissa
principer — eller kunde gifva vid handen någon »ledtråd»
härtill. Han sammanfattar sin åsigt om det rätta
förhållandet mellan metafysik och psykologi sålunda, att den senare
aldrig kan utgöra den förras, men väl den förra den
senares grundlag. Och härvid vänder han sig särskildt mot den
inom samtidens filosofi vidt utgrenade nykantiska
riktningen, hvars exklusiva och anspråksfulla sysslande med
psy-kologiskt-kunskapsteoretiska betraktelser han finner lika
ofruktbart som beqvämt, liknande detsamma vid den i
längden ledsamma sysselsättningen att oupphörligt slipa en knif,
hvarmed man aldrig företager sig att skära något.
Det var nödvändigt att redogöra för, huru L. häfdar
metafysikens själfständighet och prioritet i förhållande till
all psykologisk analys, emedan detta sprider ljus öfver hans
sätt att behandla icke mindre det metafysiska än det
psykologiska problemet rörande rumsåskådningen, och särskildt
emedan därigenom den från den vanliga afvikande ordning
rättfärdigas, i hvilken han och vi med honom upptaga dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
