Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313 HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
motsatta antagandet af rummets blott fänomenella natur. I
detta fall får nämligen det mänskliga medvetandet öfvertaga
den roll, som eljes måste tillfalla de tomma
rumpunkterna själfva, utan att likväl kunna af dem utföras.
Närmare gestaltar sig detta för L. så, att då detta medvetande
i följd af en i dess natur inneboende apriorisk nödvändighet
ordnar sina sinliga intryck i ett rumligt bredvid hvartannat
och sedan icke blott erinrar sig denna ordning, utan
därvid äfven kan abstrahera från de vexlande sinliga
qvalite-terna och fasthålla endast den allmänna formen af deras
inbördes ordning, så uppstår först på detta sätt för
detsamma eller bildar det sig först sålunda en föreställning om
ett tomt rum, hvars punkter altså icke få någon annan
betydelse än den, att de beteckna olika bestämda platser inom
detta ordningssystem, — hvilket icke hindrar, att de äro
hvarandra fullkomligt lika, nämligen i den meningen att
hvar och en af dem kan i sin ordning göras vare sig till
utgångspunkt eller slutpunkt för en alldeles likadan följd
af öfvergångar eller relationer som hvarje annan. — Och
härmed anser han den första frågan, som beträffade arten
af det tomma rummets verklighet, vara besvarad i enlighet
med idealismens yrkande.
Nu frågas vidare för det andra: hvad mena vi, då
visäga, att tingen äro i rummet och där intaga bestämda
platser? För den som tilläfventyrs genom det föregående
låtit öfvertyga sig därom, att ett rum icke kan finnas annat
än inom oss själfva, såsom en form och tillika i viss mening
en produkt af vår egen sinliga åskådning, för honom är det
visserligen i och med detsamma redan gifvet, att äfven de
synliga eller sinliga tingen i rummet med hela mångfalden
af sina förhållanden, till rummet icke mindre än däri till
hvarandra — att alt detta är till endast såsom ett
subjektivt sken, ehuru såsom sådant oundvikligt eller
psyko-logiskt nödvändigt, en fänomenverld, som på sin höjd i
objektivt hänseende motsvaras af en af all rumlighet
oberoende, »noumen» verklighet och af orumliga eller
»intelligi-bla» förhållanden inom denna. För honom blir altså det
kortaste och närmast till hands liggande svaret på den fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
