Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GULA DOMINON.
349
Grefven. Jo visst, ofta. Jag kände dig nog för att
veta, att du hvarken var tillräckligt barnslig eller
tillräckligt lefnadsmätt för att så der lägga in hela din själ i denna
andefattiga lek. Du har för mig varit en gåta, som vållat
mig mycket hufvudbry och som jag ännu i denna stund ej
mäktar lösa. Vill du inte, innan vi skiljas åt, gifva mig
nyckeln till den?
Hildegard. Nej.
Grefven. Kanske skulle detta göra, att vi skildes som
bättre vänner, än vi nu kunna göra.
Hildegard. Säg mig en sak, Hugo. Då jag återkom
från min resa, väntade du då, att jag skulle slå mig ned
vid hemmets härd hos dig och försöka genom husliga
dygder försona mitt fel att vara dig likgiltig?
Grefven. Jag ansåg, att ett konvenansäktenskap, om
det bygges på ömsesidig aktning, ej behöfde vara så
olyckligt som vårt.
Hildegard. Det höres, att du är en verldsman, för
hvilken blotta ordet lidelse har något oskönt och
frånstötande.
Grefven. Och du — hvad är du?
Hildegard. Jag är en qvinna. För mig är kärleken allt.
Jag kan inte begagna konvenansen eller den praktiska
klokheten som en regulator för mina känslor. Jag följer min
natur; spärrar man in mig i tvångströja, så är det något
inom mig som brister.
Grefven. Jag börjar tro på den sorgen du talade om.
Det var olycklig kärlek — inte sant?
Hildegard, (svarar icke).
Grefven. Du svarar inte; det är din rättighet. Men
vill du i ett ögonblick komma mig att glömma alla bittra
tankar, jag hyst mot dig, vill du for alltid ur mitt minne
utplåna de sorgliga, ensamma aftonstunder, jag tillbragt i
vårt så kallade hem, så kan du det nu genom några
minuters förtrolighet. Skulle det inte kännas lugnt att vara
fullkomligt qvitt med en person, från hvilken man skall skiljas
för alltid?
Hildegard, (efter en paus). Hugo, hvad har du egentligen
för tankar om mig? Är jag en dålig qvinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
