Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Literatur - Pontus Wikner, Några drag af Kulturens offerväsen, anm. af L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’428
LITERATUR.
groft missförstånd behöfver ej ens bemötas; det kan förtjena att
uppmärksammas endast såsom ett psykologiskt fenomen, förklarligt
uj den fantasiens uppskrämdhet och den sinnesstämningens oklara
jäsning, som, framkallad af ett annat beryktadt offentligt
föredrag, rådde hos en del af publiken vid den tid, då förf.
frani-stälde sina tankar om kulturens offerväsen. Om nu ock sådana
tillvitelser och misstankar som de nämda visa sig sakna all
rimlighet, så väl när man granskar den föreliggande skriften i
och för sig, som i synnerhet när man ser den i sammanhang med
förf.-s hela föregående litterära verksamhet, så kan man deremot
med ett visst berättigande tro sig i detta föredrag se spår af
kulturfiendskap och pessimism. Detta beror i allmänhet derpå, . att
förf. i sin framställning ej gjort en bestämd skilnad mellan
sådana kulturoffer, som äro oundvikliga och sådana »som genom en
vis anordning kunna undvikas». Enligt anmälarens mening äro alla
de offer, hvilka torf. omtalat, undvikliga d. v. s. blotta accidenser
vid utvecklingen, ej nödvändiga bestämningar hos denna; hvilket
med andra ord vill säga, att de hafva en praktisk betydelse eller
ytterst bero på en viljans missriktning och ej blott på en
mindre grad af »vishet» eller klokhet. Att äfven förf. sjelf delar
samma åsigt framgår, såsom redan nämdt är, af hela föredragets
praktiskt-pädägogiska syfte. Icke desto mindre få alla dessa
offer ett sken af oundviklig nödvändighet, så länge man ej först
och främst uttryckligen betonar, att allt offerväsen är af praktisk
natur, och ■ vidare skiljer mellan de offer, som äro moraliskt
nödvändiga eller äro Gudi behagliga försoningsoffer, samt de offer,
som menniskan i sin godtyckliga frihet bringar sjelfviskhetens
dämoniska makter.
En större tydlighet i detta afseende hade framför allt varit
önskvärd på en punkt i förf:s framställning, nämligen när han
talar om förståndsbildningens lyten och svagheter. Här väcker
han vår varma sympathi, nät han med ifver och kraft för
fördragsamhetens talan och häfdar individualitetens rätt gent emot
systemens pedanteri; men på samma gång skrämmer han oss
kanske genom ett sken af förståndshat och skepticism, så att vi
än i honom kunna tycka oss se en romantisk lärjunge af
Rousseau, som från förståndets flacka slättland längtar tillbaka till
fantasi- och känslolifvets urskogar, än åter inbilla oss höra talet
af en positivistisk skeptiker, som, reagerande mot de tyranniska
systemens ensidigheter, nekar möjligheten af hvarje allmängiltig
teori. För ett sådant möjligt missförstånd utsätter sig förf.
derföre, att det af hans framställning ej med tillräcklig tydlighet
framgår, att det först är såsom ett de onda begärens redskap
som induktionen, »den enfaldige ängeln», den blinde Hödr, blir
farlig för oskuld och rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
