- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
475

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERMANN LOTZE?S LÄRA OM RUMMET. 475

fallet gör — accepterar en realistisk uppfattning af
människokroppen och den yttre naturen.

Härvid börjar han med att erinra därom, att man i
den psykologiska reflexionens barndom förestälde sig, att
miniatyrbilder af tingen oupphörligt lösgöra sig från deras
ytor och genom sinnenas portar inströmma i själen, men
att det nu mera är en inom vetenskapen för länge sedan
afgjord sak, att våra sensationer visst icke äro några
sådana redan på förhand färdiga bilder, hvilka helt enkelt
»öfvergå» i själen, utan att fast mera själen på sin höjd
med anledning af yttre påverkan eller genom lefvande
reaktion däremot hemtar dem ur sitt eget inre, sin andliga
natur. Men hvad som sålunda allmänt erkännes såsom
gällande om det qvalitativa innehållet i våra varseblifningar
eller om hvad vi gemenligen kalla tingens sinliga qvaliteter
{färger, toner etc.), detsamma måste, såsom L. framhåller,
mutatis mutandis gälla äfven om tingens rumliga eller
geometriska egenskaper och förhållanden. D. v. s., äfven
förutsatt, att dessa sistnämda ega objektiv betydelse eller full
verklighet oberoende af hvarje förnimmande, så blir det i
alla fall omöjligt att antaga, att de skulle utan vidare
endast utifrån upptagas eller »afspeglas» i vårt medvetande.
Detta följer redan däraf, att. ett medvetande öfverhufvud
icke kan i något afseende vara ett rent passivt
recepta-culum. dit några utifrån kommande bilder eller intryck
kunna oförändrade intränga. Men detsamma följer för det
andra äfven specielt däraf, att det förnimmande
medvetandet lika litet èller ännu mindre kan vara ett utsträckt
medium, i hvilket dess egna reaktioner mot de utifrån komna
intrycken lägra sig i en viss ordning bredvid hvarandra.
Det bör nämligen vara tydligt, att alt förnimmande är en
enhetlig, andlig, rent intensiv verksamhet, att således äfven
då vi förnimma något såsom utsträckt eller kroppsligt,
själfva förnimmelsen (betraktad såsom en akt af
förnimmande) icke därför är utsträckt eller kroppslig — eller
närmare utfördt, att en förnimmelse af en cirkel visst icke är
cirkelrund, lika litet som en förnimmelse af en ^qvadrat *är
qvadratisk o. s. v. Men häraf följer ovilkorligen, att äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:21:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free