Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 3, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
HERMANN LOTZE’S LÄRA OM RUMMET.
elementen *. Eller kortare uttryckt, i en rent orumlig
mångfalds egen natur kan enligt hans förmenande aldrig ligga
skälet därtill att densamma uppfattas på ett rumligt sätt.
Det närmaste svaret på den föreliggande frågan om
rumsåskådningens allmänna ursprung blir därför, att detta
måste sökas i det förnimmande väsendets egen natur, eller
med andra ord, att rumsåskådningen är en själens medfödda
{aprioriska) besittning, som icke kan vara henne gifven genom
några intryck utifrån utan genom sådana endast »provoceras»
till bestämda användningar. Sin uppfattning af detta
förhållande formulerar han närmare på följande sätt: »Vi
niena icke, att det oändliga i tre dimensioner utsträckta
rummet är ett ständigt föremål för vårt medvetande, hvarpå
vi tilläfventyrs alt sedan vår födelse i tankarne stirra,
längtande efter att fylla detsamma med bilder. Vi mena
endast, att vår andes ursprungliga natur drifver oss till att i
rumliga lägen ordna våra sensationselement, och att en
senare reflexion på den oändliga mångfalden af sådana
anordningar, hvilka vi omedvetet företagit, nu äfven bringar
till medvetande en mer eller mindre liflig totalåskådning
af ett dem. alla omfattande oändligt rum» **.
Men om L. altså på det bestämdaste förkastar alla
teorier, som vilja på empiristiskt sätt förklara
rumsåskådningens allmänna möjlighet och nödvändighet, så är han en
* I förbigående må nämnas, att då John Stuart Mill och Wundt,
hvilka till en viss grad insett detta, i st. f. association hällre tala om ett
slags »andlig kemi», (Wundt, Physiol. PsychoL s. 640 m. fl. st.), så
anmärker L. mot detta tal bland annat, att under det att vid en kemisk
syntes de särskilda elementen »sammansmälta» eller gå så helt och hållet upp
i den nya produkten, att de, åtminstone tillsvidare och delvis, förlora sina
specifika karaktärer och icke längre kunna från hvarandra urskiljas, så eger
däremot ett motsatt förhållande rum vid alla psykologiska synteser (se
vidare härom kap. »von dem beziehenden Vorstellen». L:s Metaph. s. 530).
För öfrigt varnar L. flerestädes alvarligt mot den rådande tendensen att
inom det psykologiska området öfverflytta sådana från den yttre naturen
hemtade analogier, — en tendens, hvari han ser ett väsentligt hinder för
en fördomsfri uppfattning af de psykiska företeelserna i deras egendomliga
beskaflenhe4.
** Med. Psych. s. 235. Jmfr ofvan s. 313.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
