Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 3, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ HERMANN LOTZE’s LÄRA OM RUMMET. 487
_
För att icke genom en altför knapphändig
framställning tilläfventyrs’bibringa läsaren en oriktig uppfattning af
L:s åsigter vilja vi fästa oss särskildt vid några punkter,
som i det föregående icke blifvit tillräckligt belysta. Vi’
hafva talat dels om känslor, som härröra från ögats
verkliga rörelser, och dels om sådana, som* föranledas af redan
vid sin uppkomst hämmade rörelsetendenser. Måhända är
det ännu icke fullt klart, huru L. tänker sig, att dessa båda
något olika slag af innervationskänslor förhålla sig till
hvarandra, eller hvilken betydelse för lokalisationen han vill
tillägga hvardera slaget. I detta hänseende bör då
tilläggas, att han uttryckligen förklarar sig anse, att de först
nämda äro de enda egentliga eller omedelbara
lokaltecknen, och att de sist nämda kunna tjänstgöra såsom sådana
endast medelbart eller genom att reproducera de förra —
en åsigt, som å ena sidan vinner stöd däraf, att vi alltid,
då vi vilja noggrannare uppfatta och bestämma ett föremåls
utsträckning och förhållanden i rummet, låta blicken glida
däröfver, hälst fram och tillbaka i flere riktningar, men som
å andra sidan icke mindre stämmer öfverens därmed, att
vi lokalisera våra intryck, äfven då ögat hvilar, ehuru i
sådant fall mindre bestämdt eller fullkomligt. , Att det äfven
då sker någorlunda riktigt, detta beror enligt L. däraf, att
vi så otaliga gånger rört vårt öga i alla möjliga riktningar,
att de känslor, som dessa rörelser framkallat, äro mycket
lätta att vid minsta anledning åtminstone tämligen troget
reproducera*.
En annan fråga, som han själf uppkastar, är den, huru
vida alla dessa innervationskänslor för att.verka lokaliserande
måste själfva vara till såsom medvetna förnimmelser eller
åtminstone en gång i tiden hafva varit till såsom sådana,
eller om det är för nämda ändamål tillräckligt, att de
öfverhufvud existera på något sätt i själen, låt vara endast i*
form af dunkla vitalkänslor eller för henne själf obekanta
tillstånd. Något fullt afgörande svar på denna fråga tror
* Hela den föregående framställningen af L:s hypotes rörande
lokaltecknens närmare beskaffenhet är hemtad hufvudsakligen från hans
Meta-physik ss. 557—62. Jmfr för Öfrigt Rev. phil. och Med. Psych.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
